..han går alltid 10 meter före mig i matbutiken och ignorerar att jag är (och faktiskt ser ut som) hans dotter när vi julhandlar. Jag hade en fitt-prefix dag igår. Ni vet när alltid bara strular och jag måste, som tourettes sätta svordomar framför allt. Givetvis heeela tiden med ett leende på läpparna och glimten i ögat. Men när jag inte hittar fitt-nejlikorna eller skit-gransglittret så liksom smyger pappa Pontus iväg och försöker finta bort mig. Ibland skriker han högt och viftar med armarna, liksom pekar på mig med hela handen och säger att jag inte tillhör honom. Att han aldrig har sett mig förut!?
Mamma fick vara kvar hemma hos mig och julspynta. Lika bra för jag får ändå inte bestämma vart jag vill ha mina saker i min lägenhet.
Annars gick det bra. Familjefrid. Pappa var inte till så stor hjälp, han släppte bara gitarren när vi skulle äta.
Men kul hade vi. Vi säger så.
