Shit nu är det bara fyra dagar kvar tills vi är helt klara med inspelningen. Känns så overkligt.
I morse åkte Charlie och när jag vinkat av dom och kom upp på rummet, så var det första jag såg hans kvarglömda Smurf i hans obäddade säng, då brast det för mig! Jag lade mig ner och grät som ett litet barn medan jag kramade smurfen.
Nu sitter jag i sminkstolen och Eve lockar mitt hår och i soffan bakom mig sitter 6 kollegor och vi alla sjunger med i Disneylåtar och det känns som att alla känner av att vi snart är klara… Alla känns lite blödiga.
Och snart är vi hemma igen… Som att vi aldrig varit borta. Overkligt!
