Det här med sömn hörni, kan vi prata om det?! Jag är så sjukt beroende av sömn, jag skulle aldrig kunna jobba som kirurg (jag tänker enbart på Greys Anatomy och har ingen koll på verkligheten här). Men om jag inte får ordentligt med sömn då blir jag HELtrasig, alltså på gränsen till obrukbar som en väldigt lättretlig zombie (jag vet att det inte bådar gott inför bebis-ankomsten, men så är det). Här hemma så har vi ju en 5 och en 7 åring varannan vecka. Just nu är mitt mål att 7 åringen ska somna helt själv, ni vet lite saga, pussar och kramar sen släcker vi lampan och jag går ut. Tidigare så har jag legat bredvid honom tills han somnat och sen tassat ut vilket har funkar bra, men nu när vi får en lillebror i mars så kommer det liksom inte att funka. Så det jag nu har provat i några nätter är att sitta på en stol bredvid sängen (han vill fortfarande ha kontakt och helst hålla handen eller känna att jag finns där). Det går framåt, första kvällen tog det en evighet för honom att komma till ro och somna och även om det tog tid igår så gick det snabbare, nu är mitt mål att flytta ut ur rummet… ska jag liksom bara flytta stolen som jag sitter på närmre och närmre dörren för varje dag som går eller bara bestämma att nu går jag ut? (Ni vet som när man drar av ett plåster) har ni några erfarenheter av detta, hur har ni gjort? Sen vet jag inte riktigt vad vi ska göra med 5 åringen som vaknar 2-4 gånger per natt… tips???
Nu ska jag rodda frukost, scones och färskpressad juice, jag har ju trots allt namnsdag och just det sen är det ju Nobeldagen också!
Happy Lördag!
Hej! Vi hade samma problem med sambons lilla kille på 5 år, vi var tvungna att ligga kvar bredvid honom för att han skulle kunna somna, om vi läste, pussade godnatt och gick ut så blev det kalabalik. Vi kände inte riktigt att det funkade för oss att ligga kvar tills han somnat, då vi missade tid framför allt tillsammans och för att förbereda för nästa dag och små fixa i hemmet. Sen en vecka när han kom hem från sin mamma så gick det hur bra som helst! Och nu har vi läst, sagt godnatt och sen gått ut, så somnar han själv. Mycket smidigare! Vi försökte på alla olika möjliga sätt innan men ingenting funkade. Tror det är barnet själv som måste komma till den punkten där det inser att den klarar det. Första veckan var han super stolt över hur han somnat själv! 🙂
Ja det ligger ju något i det, att barnet själv måste vara redo. Grattis va härligt att det funkar nu!!! /Malin