Igår firade vi fars dag med mysfrukost, scones, smoothie,jordgubbar, gröt med äppelkompott och kladdkaka med grädde. Barnen hade ritat fina teckningar (blir så rörd över min sons fina teckning till sin bonuspappa med hjärtan och texten jag tycker om dig, hur fint!!!?) på efm åkte vi iväg till kompisar som bor i hus (barnen fick springa/leka av sig i snön) vi fikade/åt middag och hade det super mysigt. Lillebror sparkar hårdare och hårdare (nästan så att man kan se utan på magen hur det rör sig där inne. Vi funderar mycket på namn, det är svårt tycker vi båda. Vi hade endast ett killnamn på vår ”namnlista”, så när vi fick reda på att vi ska få en liten kille så var det ganska givet att han skulle heta det, MEN det namnet har tydligen våra kära vänner som också ska få barn paxat… och dom föder före oss… sååå typiskt! Så nu är det krig, namnkrig haha, nä men skämt och sido så vågar jag typ inte längre yppa dom namnen som jag tänker på för jag är så rädd att någon annan ska ta det. Femåringen som tidigare tyckt att Lillebror ska heta Leif har nu kommit på ett nytt namn som hon tycker är ännu bättre, nämligen Ragnar, jag hade kanske tänkt mig ett lite mer internationellt namn… men vi får la se va det blir.
Fars dag och bebisnamnkrig!
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Håller helt med föregående. Välj det namn som ni vill ha. Vi har vänner som gav sin förstfödde son samma namn som min man. 🙂
Fast vad spelar det för roll? Klart ni ska ta det namn ni känner mest för. Det är väl ingen garanti att vänskapen håller hela livet. Relationer förändras hela tiden. Dessutom ganska gulligt att heta likadant om ni nu umgås mycket. Lite som B1 och B2 <3