Igår var vi alltså på ultraljud. Både min sambo och jag har längtat efter att äntligen få se vem det är som ligger där i magen, är det Leif eller Mariemaud? Bebisen mådde jättebra och sprattlade, vinkade och kliade sig lite i ansiktet. Gölligt och så fantastiskt skönt!
MEN jag fick bita mig hårt i läppen för att inte börja gråta framför den glada barnmorskan när hon deklarerade könet på vår lilla bebis. Jag kommer nu att vara helt ärlig vilket jag antar kommer leda till att jag får en massa skit och att ni kommer att tycka att jag är helt dum i huvet, men jag försöker bara sätta ärliga ord på mina första känslor och reaktion. Det visade sig att vi ska få en liten kille. Jag ska alltså föda en son IGEN.
Missförstå mig inte nu – jag är fullt medveten om hur bortskämd och galen jag låter. Jag skulle såklart inte ens byta ut min son mot 10 döttrar. Inte ens om det visade sig ligga en elak vampyr där inne (vilket det har känts som de första 16 veckorna)
Jag har ju redan en perfekt son på 7,5 år – är det verkligen orimligt att önska sig det bästa av två världar?
Min egna analys över mina känslor är att jag har vixit upp med min mamma, och vi har en väldigt tight relation. Jag har ju sett mig själv bli mormor, främst se en liten mini-me växa upp och bråka om mina kläder, smink och skor som hon kommer att försöka sno i alldeles för ung ålder…? (Min dotter skulle förvisso välja bort allt vad smink och kläder heter så jag vet inte ens varför jag önskar mig en liten mini-me)
Men igår grät jag en skvätt över min ”förlorade” dotter (GRAVIDHORMONERNA STORMADE) (jag har ju iof sig alltid sagt att om jag skulle få 10 barn så skulle alla vara killar, jag är en killmamma, jag vet ju det).
Senare på kvällen när hela familjen firade och skålade med äppelmust i champagneglasen och barnen höll tal till sin nya lillebror, då kunde jag inte hålla mig från att gråta lite till men av glädje över vår fina familj. Idag är jag såååå OERHÖRT TACKSAM över att jag ens kunde bli gravid, att barnet har alla armar/ben och att hjärtat slog som det skulle. Har även intalat mig skälv hur skönt och okomplicerat det kommer bli med killarna när dom växer upp istället för en massa ”mens och fjortis-tjej hormoner”. Toppen! Nu längtar jag efter att få träffa lillebror!!!
Tänk vad olika man kan känna. Jag önskade mig två av samma kön och blev lite lessen när jag tänkte att lillebror inte skulle passa i alla fina klänningar jag sparat. Sen önskade jag nog två av samma kön för att det var enkelt. Man skulle veta vad man fick och dom skulle få så mycket glädje tillsammans. 21 mån mellan så skulle dom bli bästisar. Fast storasyster avgudar sin lillebror och tvärt om. Nu förstår jag inte hur jag tänkte. Han föddes med ett hjärtfel som nu vuxit bort. Men som jag har gråtit och tänkt att jag kanske förlorar honom. All lycka till dig och familjen. Du strålar.
Jag var säker på att vi skulle få en flicka till. Min sambo var oxå säker på det. På andra UL visade sig en klar och tydlig liten snopp som tom vi vanliga kunde se!! Jag fick samma känsla som du men mest för själva chocken att det INTE var en flicka till. Så var jag ”besviken” ett par dagar för det fanns ju INGA fina pojkkläder! Men kikade på stan och hittade massor fint. När det väl var dags så kom en liten liten kille (trots 11 dagar över) på 3140g och 47cm ut! Jag kunde inte ha önskat mig någon annan efter det. Jag förstår dig helt men lovar att det blir såååå bra!! ❤️
Tack för att du är så ärlig! Vi ska få våran första lilla i mars. Jag vill inget annat än att få en dotter. Maken tycker oxå att det vore kul med en till dotter då han sen innan har 2 söner o 1 dotter.
Alltså, när allt kommer till kritan vill jag ju bara att allt ska gå bra hela vägen och att det kommer ut en hel, frisk skrikande bebis. Men, önska måste man ju få göra i allafall…
Jag hittade detta inlägg av en slump. Tänkte berätta om min farmor, eller rättare sagt hennes mamma. Farmor berättade att hennes mamma fick först två söner och blev gravid igen och ville sååå gärna få en flicka. När de lade upp barnet på hennes bröst grät hon av besvikelse för att det var en pojke till. Men den pojken var så snäll, så beskedlig, skrek och grät nästan aldrig, ville bara vara nära och besvikelsen blev till enormt dåligt samvete. Den pojken blev hennes favorit av alla fyra barn, trots att hon fick en flicka fyra år därpå. Han var hennes ängel. Och de hade ett underbart band mellan sig hela livet, starkare än med någon av de andra tre barnen.
Farmor ”ville” också ha en dotter men de nöjde sig med de två söner de fick – hon är också en ”pojkmamma.” Sen kom jag, ett barnbarn. Och de kallar mig dottern de aldrig fick. Jag är dottern de aldrig fick. Klart man får bli besviken, men man ångrar aldrig sina barn oavsett kön när de väl llgger där i ens famn och är så självklara. ♥ kram
Så himla ärligt och fint skrivet! Jag kan verkligen tänka mej in hur du känner och menar. Jag tycker inte att det borde vara sån tabu att säga att man längtar efter en flicka eller pojke, även om det såklart är en frisk bebis som är det viktigaste i slutändan. Vi har en pojke och en flicka och jag är just nu gravid med tredje barnet som vi ännu inte vet vad det blir. Den här gången vet jag inte vad jag tror eller önskar att det blir, men jag är SÅ nyfiken! Om jag ska generalisera (som man heller inte får göra), så tänker jag ofta att flickor är lugnare och lite lättare att ha att göra med tills dom blir tonåringar. Då vänder det plötsligt! Osunda kroppsideal, eventuella ätstörningar, mens, när ska hon få börja använda smink, bh, hur man undviker att dom dejtar fel killar osv – hur ska jag greja det som mamma tänker jag ofta! Medan jag känner mej relativt cool när det gäller min framtida tonårsgrabb – det största problemet lär väl vara att köpa hem tillräckligt med mat haha. Okej grav generalisering där, klart att det kan vara mycket mer komplicerat än så. Hur som helst, STORT grattis till din lilla kille!! Ska bli så kul att följa dej 🙂
Här är en till som sörjer en dotter. Det blir en extra jobbig sorg eftersom man inte kan berätta för någon eftersom man då riskerar att få reaktionen ”du borde skämmas”. Jag hade två söner och var helt nöjd med det men sen när nummer tre också var en kille så blev jag jätteledsen. Tvärtemot dig har jag ingen bra relation till min narcissistiska mamma. Har inga systrar heller så jag saknar verkligen en kvinnlig släkting. Jag är fortfarande ledsen nästan dagligen för dottern jag aldrig fick även om jag såklart inte skulle byta ut någon av mina alldeles fantastiskt mysiga, fina, friska, kärleksfulla, begåvade, omtänksamma, söta och underbara killar.
Som mamma till 4 pojkar förstår jag fullt ut din känsla. Skulle inte vilja byta ut någon av mina pojkar för allt i världen, men det finns ändå en sorg inom mig över att jag aldrig kommer få en dotter..
Jag förstår dig så väl och jag tycker absolut INTE att du ska skämmas över dina känslor. Själv har jag två barn, En son och en dotter. När vi väntade vårt andra barn (innan vi hade fått reda på att det var en liten kille som låg i magen) så hade jag någon idé om att jag absolut inte ville ha en son. Det bara MÅSTE vara en tjej till. Jag ville vara en ”tjejmamma”. Jag kände precis så som du beskriver att du gjorde. När vi fick reda på att vi väntade en pojke blev jag jättebesviken och hela min vision om att ha två små söta prinsessor försvann…
Men nu är jag väldigt glad för att vi fick en pojke. Men… om vi skaffar ett till barn så hoppas jag att det blir en tjej?
Stort grattis till graviditeten och till lille pojken som ligger i magen❤️
Jag hade exakt samma känsla när jag väntade min andra son. Jag grät i bilen hem och va ganska låg i några dagar. I dag är lillebror 1 år och 8 månader och jag skulle inte byta ut honom mot något annat i hela världen.
Men jag kommer alltid undra hur det skulle vara att ha en liten mini me 🙂
Skäms INTE (fetignorera alla som påstår annat) och stora kramar på dig! Du är mänsklig och ärlig och jag reagerade likadant när en snopp dök upp på skärmen och hade lite smått ångest och panik och har ingen skam över det. Älskar min son över allt annat men grät i en vecka och skulle gråta i 2 ellr kanske fler om andra barnet visade sig vara en till pojke. Alla har vi våra anledningar, och hormoner hjälper inte heller direkt! Klart du kommer älska din lillkille men tillåt dig att sörja dotter relationen dom just nu uteblir, gråt och få ut det. Och klappa dig för axeln för stt du vågar skriva om det eftersom du säkert anade höjda fingrar! Heja dig xxx
Kände bara för att jag måååååste kommentera nu. Att känna på olika sätt är helt klart okej och ingen ska klanka ned på en för det. Många (inte alla – för att slippa onödiga pekpinnar nu) önskar nog en av varje. Även tvärtom. Skulle det ha varit så att jag bara skulle få flickor så skulle jag känna en ”ostillad längtan” efter en pojke. Starkt och våga skriva om det. Det betyder inte att man är en sämre mamma för det eller inte älskar lika mycket.
Du borde SKÄMMAS!!!
Var glad att du ens kan få barn och ett friskt barn!! Hormoner eller inte!!!
Skamligt att du ens skriver det, fy fan!!!
Ojdå. Det var starkt. Klart man kan sörja det man inte får samntidigt som man är glad över det man får. Vem bestämmer det?
Ingen som bestämmer något Men det är ett hån mot människor som inte kan få barn, man ska va glad och lycklig att man ens kan föröka sig och sen om det blir en pojke/flicka spelar väl ingen som helst roll sålänge barnet är friskt! Se på Maggan Graaf så har fått så många pojkar,inte hör man henne va förtvivlad över det!
Nä jag tycker det är HEMSKT att skriva så! Ni tycker inte som jag och det är helt okej faktiskt!
Fy fasen för din korkade kommentar!
Jag kan inte få barn men förstår exakt hur hon känner! Är så förbaskat less på korkade kommentarer som din!
Vilken otroligt korkad kommentar.
Vilken otroligt korkad kommentar.
Jenni, har du själv ”bara” söner så att du vet hur det känns? Att alltid få gå ensam till omklädningsrummet när barnen går med pappan? Att få ”lustiga” kommentarer från kända och okända om att man är ensam därhemma. Att aldrig få köpa en kjol, fläta hår eller köpa klänningar, Barbie och hästar. Ja, jag vet att alla kan vara ”hen” och att pojkar visst kan ha kjol och rosa och flätor och Barbie men i verkligheten är det inte riktigt så.
Som grädde på moset dyker då och då den gamla fina Aftonbladetartikeln upp med en ”undersökning” som visar att vackra kvinnor får döttrar. Ofta delad på Facebook av flickmammor eller stolta flickpappor. Inte nog med att man sörjer en dotter man aldrig fick, Nej, tydligen ska man få veta att man är
ful också.
Nåja, Malin är beviset på att den teorin inte stämmer, Vi pojkmammor kan också vara vackra.
Och lite ledsna utan att skämmas.
Jenni, har du själv ”bara” söner så att du vet hur det känns? Att alltid få gå ensam till omklädningsrummet när barnen går med pappan? Att få ”lustiga” kommentarer från kända och okända om att man är ensam därhemma. Att aldrig få köpa en kjol, fläta hår eller köpa klänningar, Barbie och hästar. Ja, jag vet att alla kan vara ”hen” och att pojkar visst kan ha kjol och rosa och flätor och Barbie men i verkligheten är det inte riktigt så.
Som grädde på moset dyker då och då den gamla fina Aftonbladetartikeln upp med en ”undersökning” som visar att vackra kvinnor får döttrar. Ofta delad på Facebook av flickmammor eller stolta flickpappor. Inte nog med att man sörjer en dotter man aldrig fick, Nej, tydligen ska man få veta att man är
ful också.
Nåja, Malin är beviset på att den teorin inte stämmer, Vi pojkmammor kan också vara vackra.
Och lite ledsna utan att skämmas.
Trepojksmamma:
Nu får du nog läsa på lite bättre!
Har aldrig påstått något av det du skriver.
Jag går en 17-åring, könet spelar väl ingen större roll då hen är välmående frisk och kry sedan födseln.
Är väl ingen tragedi att inte få fläta håret eller köpa klänningar?
Sålänge barnet är FRISKT OCH VÄLMÅENDE spelar inget annat någon roll anser JAG!!!
Kram finaste Malin och jag ser så fram emot att senare träffa lilla killen!
Du är modig och ska inte skämmas för dina första känslor, sånt kan man inte råda över. Och du är såklart inte ensam om denna upplevelse, som du också märker.
Myyys, hela familjen ska få en efterlängtad ny liten medlem som kommer att bli högst älskad och kärleksbortskämd.
Stor kram ❤️
Förstår känslan precis då jag kände likadant❤️ Beundrar dig som är öppen med det! Kramkram ❤️
Du ska inte skämmas att du hoppades på en tjej ? det är väl helt naturligt att man hoppas på nått.
Ååhh förstår dig! Jag har själv ett RUL framöver och hoppas på ett visst kön. Man är kanske lite knäpp 🙂
Jag vet precis hur du känner, när vi gjorde vårt andra ultraljud var jag så säker på att det var en flicka i magen. Men istället en liten kille och nu skulle jag bli mamma till 2 pojkar. Jag grät när jag gick därifrån för jag var så säker och att jag mådde 1000 g värre än med första. Jag smälte det och när han kom ut så var han den finaste jag sett, skulle aldrig byta han för nått. Så man får faktiskt känna och tänka så. Kram
Jag reagerade precis likadant när jag fick veta att jag skulle få min andra son, av samma anledning som dig. Men du, två killar är så hiiiimla kul! Den relationen som två bröder får (eller två systrar) är något speciellt, och det ska du få uppleva nu. Tänk vilket team de kommer bli, och stora killen kommer bli värsta idolen till lillkillen! Det kanske inte var bilden du målade upp i huvudet, men det kommer bli otroligt kul!
Hej!
Jag förstår dig! I mitt barnlösa liv såg jag framför mig att få flickor när jag skulle få barn. Det fanns inte på min tankekarta att jag skulle få söner. Precis som du hade jag bilden av en mini-me, att bli mormor (hur kan man överhuvudtaget tänka så långt), handla kläder. Men idag sitter jag med 2 underbara söner. 2 Mini-me. Jag ska någon gång i framtiden förhoppningsvis bli grymmaste farmorn ?
Hej! Jag vet precis hur di känner. Har en son på 6år och fick en till son för 3 veckor sedan. Jag hoppades till 1000 att det var en tjej, men icke ut kom en son… Blev besviken men efter ett tag inser jag att könet spelar ingen roll det är ju trots allt ett friskt barn jag fått 🙂
Åh förstår dej precis. Jag är en stolt mamma till tre killar. Men oj vad jag sörjt att jag inte fått en dotter. Har oxå haft en underbar relation m min mamma och tänkt och önskat få en likadan med min dotter.
Men oj vad jag skrattar högt när min man mummlar surt om deo parfymer och strumpor som försvinner ?
Malin, fina du. Glenn kommer bli alldeles underbar fin! ?? puss Mia