Igår var vi ute och hika:ade (så säger ALLA som bor i LA…eller powerwalkade som vi säger på svenska (ähhh?)hur som helst så var detta mitt första ”träningspass” sen i juli. Jag kan villigt erkänna att vägen tillbaka var bra mycket jobbigare än va den första halvtimmen var (jag flåsade som en gris och trodde att mina lungor skulle sprängas). Bergsvägen vi gick på var rätt snirklig och öde och vid varje litet ljud från någon buske så trodde vi att vi skulle bli överfallna av antingen en kobra eller en cayote. Det var väldigt vackert med härlig utsikt men vi var bortom all civilisation så när det väl dök det upp någon pajsare på vägen då började vi alla (vi är sjuka människor, I knoooow) direkt fantisera och prata om att det personen i fråga var en potentiell psykopat och mördare eller kanske rent av en riktigt zombie och hur vi skulle få sätta livet till i olika galna scenarion. Dock blev ingen av oss varken påhoppade av något djur eller mördade av någon galning. Det ”läskigaste”som hände var Jessica halkade och spräckte sin telefon… Tjipp och hajk!
