Så där ja, nu sitter jag äntligen i en taxi på väg till Arlanda. Jag åker rätt mycket taxi och har därför blivit… Ja du kan kalla det LAT, bekväm eller bortskämd you name it, så jag tror att det ALLTID finns en taxi väntandes runt hörnet på mig när jag ringer. Så var fallet INTE i morse, utan då fick jag bittert smaka på verkligheten (och grämas över att jag inte lyssnade på mamma som sa boka en taxi dagen före). När jag då redan lite sen och stressad i morse ringer en taxi så svarar tjejen i telefon att det går först kl 09.00 (kl var då 07.30) gahhhhh! Gissa min panik!? Jag började att stamma, fick tunnelseende och la nog bara på luren utan att säga tack eller hejdå (förlåt tjejen i luren). Efter vad som kändes som en EVIGHET då jag ringt alla Stockholms taxibolag samt panik-ringt min kille i LA och bett honom beställa en Uber till mig så bestämde sig min mamma för att hon skulle köra mig och 7 åringen skulle få komma försent till skolan. Samtidigt som detta scenario utspelar sig (7åringen grät också såklart) så får jag hundra hetsiga sms av Jessica och Paulina som säger att det är MASSOR med köer och på radion varnar dom för trafikkaos (magsår), när hela familjen står nere på gatan så smsar min kille att en taxi är på väg! HALLELULEJA!!! Så jag får helt enkelt säga hejdå till min mamma och den ledsna 7 åringen och hoppa in i en bil.
Behöver jag ens tillägga att jag också utöver denna stress har glömt plånboken hemma….? Jihhhaaaa LA här kommer jag.
Suck!!!
Hoppas att resan fortsätter bättre än hur den började! Massa kramar!