Malin Gramer

Ok så här ligger det till, i Mexiko så blir man dålig i magen, tydligen vissa mer än andra. Nu råkar jag oturligt nog höra till den där kategorin ”andra”.

Är du känslig så bör du sluta läsa nu. 

Jag åkte ju på Salmonella i Mexiko och fick penicillin. Ungefär i samma veva som jag slutade med penicillinen (mao borde varit frisk) så slog Montezumas hämnd till över vår produktion. Dvs folk började att kräkas och bajsa på sig hej vilt! 

OK, det där sista var inte helt sant, så vitt jag vet så gick alla på toa (och ingen bajsade på sig). 

Men mer än 20 pers blev riktigt dåliga i magen. SJÄLVKLART så åkte jag också på denna charmiga åkomma (ja varför inte, när jag lyckas få allt annat skit).

Så detta slog alltså till på mig, två dagar efter avslutad penicillinkur och på DEN STORA FINALDAGEN… (bild från förra årets final) den dagen när jag ska vara lite extra snygg och härligt pigg hela dagen.  Ähhh… failure. Jag satt på toa hela morgonen (om detta är för mycket information för dig som läser så har jag redan varnat, sluta läsa NU). Sen proppade jag i min två imodium och bad till högre makter att magen skulle vara lugn och att jag skulle orka med dagen. På finaldagen är det ganska många inhopp för mig. Dels en daggrej, sen på efm/kväll är själva finalen pch senare på kvälls/nattkröken är ”kulceremonin” då det vinnande paret gör upp om hur de ska fördela sin vinst. 

Jag överlevde en sinnesjukt lång dag/kväll och natt men satan va trött jag var när allt var över. 

  
Två dagar senare så skulle jag flyga hem till Sverige. En nätt liten tripp på 37 timmar… Min mage var fortfarande i uppror… Men bilresan till flygplatsen på tre timmar var inga problem, första flygresan på 1,5 tim gick bra (åt såklart ingenting) väntan i Mexico City på SJU timmar gick också bra, men här blev jag lite ”Wild n crazy” och tog för mig av en ostmacka som dom bjöd på i viploungen, och allt kändes lugnt. MEN väl på planet, SÅKLART att det var PÅ planet, som på beställning, innan planet ens hann lyfta så kände jag den välbekanta centrifugen köra runt i magen på mig igen. HELVETE tänkte jag. Flyget stod på startbanan, säkerhetsbälte skylten lyste rött, och jag vill helat inte bryta mot flygreglerna. Planet bara stod där (typ som Ferdinand under sin jävla korkek). Det hände ingenting, flyget rörde sig inte en millimeter.
Jag började svettas på alla möjliga ställen och tänkte OM det lyfter nu, då hinner jag på toa. Kom igen, koooom igen dåååå. PLIIIIS kooooooom igen!!!  Men planet rörde sig fortfarande inte överhuvudtaget. Jag som redan svettades i pannan, på läppen, i händerna och i armhålorna började nu även att svettas mellan skinkorna (japp mina vänner, detta är möjligt och ganska obehagligt). Det enda jag kunde tänka på var att snart, mycket snart kommer jag att skita på mig. 

Jag kände att om jag inte gör något åt detta nu så kommer det uppstå en väldigt ovärdig situation. 

Tro det eller ej men då började planet sakta men säkert rulla… Vääääldigt sakta men dock. När planet precis lyfte från marken så flög jag upp ur mitt säte och rätt in på toaletten. Jag sket fullständigt i alla ”fasten seatbelt” skyltar och i att det möjligen stod någon snygg välfriserad flygvärdinna längre bak som skrek med holländsk brytning -Miss, you need to sit down. 

Jag hann som tur var in på toaletten innan allt så att säga sket sig. 

Så tack Mexiko för denna upplevelse,  TACK!