AV JESSICA: Jaha, så kom dagen då jag sa hejdå till två underbara ting. 1: hejdå påsken. 2: hejdå Malin som reser till Mexiko i vad som känns som en evighet för att spela i ytterligare en säsong av Paradise Hotel. Jag och Paulina har gjort allt som står i vår makt för att på något sätt få vistas i Mexiko tillsammans med vår vän i några månader. Jag har erbjudit mina tjänster i form att vara barnflicka, fix & trixare, deltagare, dusch&sovrums-kamera-ansvarig, eller precis vad som helst skulle fungeratoppen. Men precis som varje säsong så tar det liksom stopp någonstans. Jag vet inte om det är bristen på silikonbröst eller för hög ålder som sätter krokben för mig, men jag kommer liksom aldrig in i produktionen. Måste hitta en väg in till nästa säsong.
Det jobbigaste att inte få vara med är att jag kommer att sakna henne. Nu är två av mina bästa vänner borta från mig och befinner sig i en annan världsdel, även om Malin bara är det några månader i jämförelse med hon ”vi inte nämner vid namn” som verkligen flyttat till Ungern, (tsss tsss) så blir det liksom lite tomt. Jag lovade dessut Malin precis att jag absolut inte fick ha för trevliga eller urspårade middagar och fester med Paulina – det är liksom sånt vi tre ska göra ihop. Jag sa såklart att jag lovade detta men Malin vet lika väl som jag att jag ljög så inåt helvete.
Malin din apa jag kommer sakna dig och kissa blod tills att du är hemma igen. Kom hem nu.
Nu måndag fast det är tisdag. Ställdeklo kan på 05.30 i morsemed ambition att gå ut och springa. Men på något sätt hade Douglas hamnat i vår säng och låg och pustade ut sin rena barnandedräkt i mitt ansikte. Inga guld eller skatter hade fått mig att inte ligga kvar att kramas.
Om 5 dagar blir han två.
Om 16 år flyttar han hemifrån och jag och mannen kan börja leva normalt igen. Men jag kommer sakna honom så otroligt.
Ha en bra dag//Jessica
Inte för att förstöra din barnfria illusion Jessica. När han är 18 går han fortfarande i gymnasiet och killar bor i regel längre hemma än tjejer. Jag gissar att han bor hemma 20 -21 år till!! Fast från de är 15- 16 börjar de leva sina egna liv. Vill inte följa med när man ska bort eller knsppt på semestern. Vännerna tar all deras tid. Man får vara glad om de kommer o äter middag med en. Passa på att njuta medans de är små. De är som gosigast då. Kram
Om sanningen ska helt fram så vill jag nog inte att dom ska växa upp…aldrig flytta hemifrån.