AV JESSICA: Att vara på semester utan barn frigör såklart väldigt mycket tid som ni fattar. Men trots det räcker tiden inte riktigt till. Jag tränar, badar, masseras, umgås och äter. Jag strandpromenerar, funderar, diskuterar, florerar och parerar mina känslor av längtan efter man och barn hemma i Sverige. Dygnet skulle även liksom hemma ha fler timmar för att hinna med allt som hinnas ska. Igår var jag på gymmet kl 08.00 för ett pass med min PT. Rumpa och ben stod på dagens schema. Tanken var att ett yogapass skulle genomföras 30 minuter efter gymmet. När jag efter 60 minuter klev ut i hettan på ett par ben som kändes som överkokt spagetti och en stjärt där känslan påminde om stelnande cement så var valet att inte kliva ner på yogapasset rätt så enkelt. Gick ner på stranden och la mig på en massagebrits och tänkte att det skulle hela mina utarbetade muskler. När massagekvinnan borrade in sina tummar långt in i mina muskler på rumpa och ben bad jag henne att ta det mer soft, hon svarade mig att ”this is small strong you be quiet and take this” och gav mig därefter en ihoprullad handduk som hon tyckte jag skulle bita i.
Idag hände det man aldrig någonsin tror nånsin kommer att hända. J a g v a r s j ä l v i en sala på stranden med en kaffe bok och glass. Total surrealism.
Livet lunkar på.
//Jessica