Malin Gramer

AV JESSICA: I morgon sätter jag mig på ett plan och lämnar min man och dessa barn! 

Verkligheten är inte lika dramatisk som det står skrivet ovan. Och med ”sista dagen” menar jag inte heller på något sätt att det skulle vara en symbol för att min liv tar slut. Allt handlar om att jag i morgon reser solo till Thailand, solo som utan familj. (Reser med en väldigt god vän men vi sitter tyvärr inte bredvid varandra…)

I morgon är det även min födelsedag. Idag är alltså sista dagen jag är 38 år ung. Har jag nämt att jag varje år har en brutal ångest att åldras i siffror? Det har jag, och varje år min födelsedag närmar sig så är det mer en regel än undantag att jag i desperation skapar planer och projekt för att, vad jag tror, ska slippa tänka på att jag närmar mig 40. Och sen 50. Och sen kanske 60. 

I år är projekten större än vanligt, jag tror det går lite hand i hand med storleken på siffran. En jorden runt resa planeras – vi ska bla hyra husbil på Nya Zeeland i minst 1 månad, Borneos apor ska matas, berget ska bestigas (OBS med två barn i packningen) det ska badas med valhaj på Fillipinerna och barnen ska gå i skolan i Thailand sista månaden. För det är bara nu vi kan göra detta skriker jag med desperation i rösten då min man höjer ett ekonomiskt bekymrande ögonbryn. Och som en naturlig följd så måste vi såklart sälja huset, delvis för att finansiera vår resa men även för att få ett nytt projekt – jag tänker ”bygga nytt” – vilket vi kan göra på distans från vår resa runt jorden – jag vet, you don’t have to tell me. Sen så ska jag utbilda mig till jag vet inte hur många yrken och pratar även om att flytta till Spanien. Jag tror jag kan ha fått med allt nu? Nä, jajusteja, en till bebis innan 40 är i tanken också, en liten blond tös, hon ska heta Elin, hon ska vara snäll och sova mycket och hon kommer att bli min allra bästa vän. 

Antagligen så kommer inga av projekten att landsättas, på gott och ont. 

Trots min åldersångest så älskar jag att fylla år. Jag älskar att mannen alltid köper fantastiskt genomtänkta presenter, i år är min present en resa till Thailand – Ni hör ju, varje år jag fyller år och varje dag är han fantastisk. Jag älskar också att Oscar blir så lycklig över min födelsedag för då får han äta tårta. Och jag älskar att mamma varje år efter några glas vin berättar för mig hur jag var som liten och hur jag kom till världen – alltså hon berättar inte om själva samlaget hon hade med min pappa utan om förlossningen, jag hade bråttom säger hon. Något som speglat hela min  personlighet genom mitt liv. 

Så att då sätta mig på ett på flygplan i morgon utan att få fira mig med min familj, utan att få äre tårta med Oscar och dessutom resa mot tiden och på så sätt förlora 6 timmar av min födelsedag känns lite sorgligt. Det positiva i det hela, förutom-att-jag-reser-till-Thailand-en-vecka-utan-barn (alla småbarnsmammor förstår precis) är att jag får träffa och hänga detta fantastiska gäng!

I morgon på min födelsedag kommer jag att starta dagen med tårar. Jag att sakna min man något fruktansvärt och jag kommer med största sannolikhet stå och gråta då jag lämnar mina barn på förskolan. Jag vet att jag kommer att ångra mig hela dagen, hela flygresan fram till att jag och Fia kliver av planet på Krabi och tas emot av värmen som en kärleksfull kram. Dagarna vid havet med en bok, träningspassen på stranden och kvällarna med underbara vänner och en kall öl kommer läka min separationsångest och min åldersnoja. 

Sen kommer jag gråta när jag kommer hem igen, inte för att jag åter igen rest ifrån mina vänner på denna fantastiska ö, utan av lycka för att jag kommer hem till mitt riktiga paradis. 

Hörni, jag behöver allt stöd i morgon. Bring it on – please. 

Kramar, Jessica, 38 år.