Malin Gramer

AV: PAULINA
Att uppsöka vårdcentralen är något jag drar mig för in i det sista. Om det så handlar om en dödlig feber på barnen eller om jag själv har sinnessjukt ont i bihålorna spelar ingen roll. Jag hoppas och ber att det onda ska gå över av sig självt, så att jag slipper ägna tid och svett på att åka dit. Anledningen är att det 7 av 10 gånger är helt värdelöst att åka dit.
Själva vårdcentralen har dessutom aldrig några tider under dagtid, välkommen om tre månader så ska vi nog kunna klämma in dig, brukar svaret vara. Alltså jag eller barnet är ju liksom sjukt nu och jag kan inte planera in att vi ”eventuellt” behöver ett läkarbesök om 3 månader?

Vi blir därför, alltså för att vi behöver en doktor just nu skickade till närakuten. Närakuten har bara kvällstider. Kvällstiderna är bara en ungefärlig tid. Har jag fått en tid, säg 17:30 är det inte alls säkert att jag får träffa en doktor 17:30 för det är dessutom jour och det kan komma in betydligt sjukare människor än jag själv eller något av barnen, men det är ändå av största vikt att jag kommer i tid förstås..

Hursomhelst. Nu har jag gått och dragit mig i nästan tre veckor och hoppats på att dotterns eventuella stjärtfluss ( ja ni hörde rätt, stjärtfluss finns på riktigt och är ungefär som halsfluss fast i de nedre regionerna och kan tydligen drabba små barn) ska försvinna av sig själv och visa sig vara något helt annat. Men som sagt, nu kände jag att det kanske ändå var dags att utesluta flussen i flisan för att gå vidare i livet.
Ringer vårdcentralen, dem har som av en händelse inga tider utan jag kan få en tid på närakuten 18:30. Toppen tack, okej jag tar den.

Efter jobbet hämtar jag avkommorna, dem är som vanligt hejdlöst trötta och hungriga och jag känner mer och mer att tiden 18:30 en vardagskväll på närakuten passar oss extra dåligt. Vid den tiden brukar 1.5 åringen säga tack och godnatt.
Ringer upp närakuten och får prata med en kvinna. Förklarar för kvinnan att jag behöver en ny tid eftersom min dotter är för trött för leta fluss i sin punani kl 18:30 på en närakut. Kvinnan svarar, okej jag förstår, ni kan få en tid kl nio istället. Jag- äh okej kl nio imorgonbitti menar du då, eller?
Kvinnan- nej alltså kl 21 ikväll.

Alltså helt ärligt, om barnet är trött redan halvsju borde väl barnet vara dödstrött kl Nio?
Efter lite domderande får vi en ny tid, idag kl 17:10. Tackar!

Så idag, exakt 17:05 knatade vi in på akuten, jag och flussfisa. Exakt 17:25 fick vi komma in till en allmänläkare som tittade på min dotter i exakt tre sekunder och kunde på dessa tre sekunder med hjälp av ficklampa på huvudet konstatera att det inte var frågan om nån stjärtfluss här inte.

Okej, säger jag, är du helt säker? Ska vi inte ta ett prov och utesluta streptokocker??
Men doktorn står på sig, men säger i samma mening, att om det inte blir bättre med lite salva får vi självklart komma tillbaka. – åh, vad snällt. Jag kommer så gärna tillbaka, älskar torsdagar på närakuten nämligen.

Sen fick jag 5 minuters utlägg om att vi ska byta blöja på vårt barn när hon har gjort nummer två, och det var ju bra info, känner jag efter tre barn. Sedan ska vi inte tvätta henne med tvål och smörja med salva är också bra.

Alltså, jag drar mig för att gå till vårdcentralen, just saying!
Nu hoppas jag bara inte vi tog upp denna dyrbara tid för någon annan stackare som faktiskt behövde vård alternativt en lektion i blöjbyten.

Toppen, trevlig kväll/ Paulina