När min bror fyllde år i somras var vi helt blanka i huvudet över vad vi skulle ge honom i present. Alltså han fyller år den 24e juli, en vecka mitt i industrisemestern då rosévinet flödar likt vulkanisk aska från Eyjafjallajökull 2010, med det sagt vill jag säga att vi inte alltid är helt fantasilösa. I och med den inplanerade Thailandsresa vi nu befinner oss på så blev presenten till slut given; ett muaythai träningspass. Så, idag var dagen presenten utfördes.
Min storebror; med en möjlig liten bakfylla från gårdagskvällens öl och romintag. Med magen full av just intagen frukost. Med en promenad på ca 15 minuter i 33 gradig stekan sol. Med en liten klump av ångest i bröstet och ett svalt försök att köpa sig ur den privatträning i muaythai som låg framför honom. Brorsan tog muaythai till en helt ny nivå – hjältenivån. Det sparkades och slogs, och det såg fanimig jäkligt bra ut. Vid ett tillfälle stod jag och min man och berömde min brors otroligt spänstiga vader?
1,5 timmas träning som avslutades i en något gayig stretch där fokus var på mellangärdet som skulle juckas upp i woan – to – flee – foo – fav. När tränaren räknat klart var passet över och min bror hade inte en torr yta på sin kropp.
Dogge , knockad.
Som den jäkliga lillasyster jag är så hade jag såklart en baktanke att han kanske skulle svimma av utmattning, och jag skulle nog med största sannolikhet ha funnit detta lite underhållande. Men icke. Jag är imponerad. Och lite stolt.
//Jessica