Malin Gramer

Jag anser att jag har bra koll på läget. Jag menar jag har två barn som jag än så länge lyckats hålla levande, min mobil har jag aldrig tappat bort och mitt nyckelfodral är detsamma som jag fick av mannen för 5 år sedan. Toppen tycker jag. Men den här fantastiska ön alltså, det gör mig till en slötänkande sengångare. Varje gång vi ska någonstans så ska följande prylar med: blöjor, nappar, välling, ipads, simpuffar till ozzy, simpuffar till Dogge, solskydd, pengar, telefoner, kamera, saronger, soltröjor, extra badkläder, fotbollar, surfingbräda, vällingflaska, leksaksbilar och tusen annat skit. Självklart så är det lätt hänt att man då hela tiden glömmer bort sin handväska. Idag när vi ätit frukost på Long Beach, för att sedan hoppa in på vår flakbuss 25 minuter söderut på ön till Kantiang bay så upptäckte jag förlusten av min handväska när vi kommit dit. I ett desperat försök att hitta en papperspåse att andas i fick jag istället böja mig framåt och lägga huvudet mellan knäna för att typ dämpa min ångest. Försökte säga till Mr Baou, vår chaufför för dagen, att ”can you please be so kind to drive to restaurant Fame De Loupe and ask the staff if They have found my brown leather bag from the brand ”Tiger of Sweden”? Mr Baou tittade frågande på mig med öppen mun och undrade vad för ljud som precis kommit ut ur min mun. Kom på att jag var i Thailand och utöver att lägga till ett överdrivet kroppsspråk så sa jag tydligt ”Mr Baouuu, check fooo baaag at fame de louuuup, okey” och så nickade jag leende. Vi kom överens att jag skulle ringa honom om 30 minuter för att höra om han funnit min väska. Efter att ha gått igenom ett IQ-test bara för att lista ut hur fan man ringer till ett thainummer i Thailand från en svensk telefon så lyckades jag få tag i Baouen. Det samtalet gav ingenting då jag inte kunde förmedla mitt kroppsspråk genom telefonen. Vi la på och jag ville fortfarande andas i en papperspåse. För att göra en jäkligt lång ångestladdad historia kort så lyckades jag jaga tag på en thailändsk kvinna som i sin tur ringde till restaurangen där min glömda handväska huserade och kunde meddela mig att Mr Baou visst hade lyckats både att hitta och hämta min väska. Lyckan! Lyckan var också att vara tillbaka på denna underbara strand, även det stället som är en plats som ligger på topp fem över ställen jag gärna dör på! <br /

Sa jag att vi inte hade lika mycket tur förra året då vi tappade vår väska? Anyway. Nu kör vi under kodordet ”VODKA” : Väskan, Oscar, Douglas, Kameran, Annat!
Pussar Jessica