Malin Gramer

Min kära vän Paulina, som också bloggar här och skriver fantastiskt roliga inlägg om sina vardagsöden, var en gång på en charterresa tillsammans med sin man och deras 4 barn (dom har ett gäng gemensamma och några stycken från tidigare förhållanden). Jag ställde frågan till hennes man en gång, vilken av deras reser de vart på som var den bästa varpå han svarade att ”den ovan nämnda charterresan i alla fall var den sämsta, den var så dålig att hennes man hade resfeber hem”.

Nu tror jag alltså inte att vår semester kommer att bli så katastrofal att jag redan nu längtar hem från vår resa till Thailand som vi åker iväg på i morgon. Däremot så har jag redan nu lite ångest för att resa hem. Jag vet ju hur fantastiskt vi kommer att ha det. Vad hände med att ”leva i nuet”? ta dagen som den kommer? fånga dagen hallelulja praise the lord? Vi har inte ens rest iväg innan jag funderar på att resa hem?

I morgon tar jag alltså min man och våra två barn, min storebror och hans familj, och sätter oss på ett plan till Thailand och stannar på Koh Lanta i 1 månad. Nyårsafton är i princip planerad, middag på stranden, sen fest i vårt hus (eller hos våra vänner Mille och Jocke) och därefter ner på stranden till 12-slaget. Vi blir 17 personer som firar nyår ihop. Vi reser alltså ner till Thailand tillsammans med delar av min familj och träffar de vänner som har blivit så betydande för mig att jag nästan ser dem också som en del av min familj. Vi ska gå på bröllop när vi är på Koh Lanta, våra fina vänner ska gifta sig. En tjejkompis ska gå en thaiboxningsmatch och en annan vän ska hålla i bootcampträning där nere. Utöver dessa händelser så ser jag fram mot att springa på stranden tillsammans med Dogge, bygga sandslott och leta eremitkräftor tillsammans med Ozzy, sitta i sanden i skymningen och se solen fräsa ner i havet och låta mig själv badas i ett brandgult ljus. Vi kommer mao att ha fullt fantastiskt schema, och det är det som är anledningen till att jag redan nu har lite ångest över att resa ifrån dessa människor. Förra året då vi var där i 3 månader, så satt jag i bilen när vår tid var slut och grät av förtvivlan över att behöva resa hem. Väl hemma var jag typ deprimerad i två månader och satt och masserade mina geniknölar i ett försök att komma på en slående uppfinning vilken skulle skapa mig ekonomisk jävla frihet så jag kunde spendera resten av mina dagar i mitt liv på ön Koh Lanta i Thailand.

</à
Btw, jag har smörjt in mig med brun utan sol, jag kan ha smörjt in mig liite lite för mycket.