Malin Gramer

Ni vet dendär pinnen som det står nästa kund på, som finns i kassorna i matbutiker. Pinnen man lägger upp på bandet för att antingen själv lägga upp sina varor efter personen innan eller pinnen man lägger upp efter sig så att kunden bakom kan lägga upp sina varor. För mig har det alltid varit lite olika. Ibland lägger jag upp pinnen åt personen efter mig, ibland står jag på tur och tar då pinnen själv och lägger upp den på bandet och ibland glömmer jag helt bort pinnen och kunden efter mig tar då pinnen själv och lägger upp den på bandet.

Allt detta ändrade sig dock en dag för ca 1,5 år sedan. Idag är jag nämligen superduper noga med att alltid lägga upp pinnen på rullbandet åt kunden efter mig.
En dag i början på juli 2013, jag är höggravid, minst sagt, Nomi är född 10 juli. Tjock som fan travar jag runt med rullkorg och plockar varor på Coop i Huddinge.

Jag är extremt kissnödig och detta framkallar sammandragningar som i sin tur gör att man blir ännu mer kissnödig. Väl framme i kassan tror jag nästan att vattnet ska gå. Hursomhelst, orkar jag ju inte lyfta upp korgen med varor i, så istället får jag böja mig på ett onaturligt sätt och plocka upp en vara åt gången. Jag får hela tiden kämpa för att inte kissa på mig och det enda jag tänker på är att knipa för kung och fosterland så att ungen inte ska komma ut innan jag åtminstone är framme i bilen.

Tankspridd och med sista varan på bandet går jag fram för att dra mitt kort när jag känner hur någon glor på mig. Sneglar bakåt och där står en man med irriterad uppsyn och håller en banan. När våra blickar möts, min plågade och jag vill dö blick och hans, är du klar dina tjocka ko blick, säger han argt ”är du klar nu” och viftar med sin banan och lägger demonstrativt ut nästakundpinnen för att kunna lägga upp sin banan på bandet.
Jag nickar lite frågande, fast jag inombords redan fantiserat om hur jag flyger på honom och kör ner bananen i halsen på honom.

Jag betalar och känner hur han fortsätter glo på mig och skakar på huvudet. Ungefär för att visa mig vilken otroligt dålig människa jag är som inte lagt upp pinnen åt honom, så att han kunde lägga upp sin fula jävla banan på bandet. ( i min värld är det ingen rättighet att kunden innan lägger upp pinnjäveln på bandet utan mer en trevlig gest). Så nu kan jag inte vara tyst längre utan vänder mig mot honom och väser, samtidigt som jag känner hur mina huggtänder växer i käken ”har du nåååågot proooobleeeeem eller? Mitt adrenalin rusar, gravidhormonerna spårar och där och då är min högsta önskan att mula hela honom med bananen eller ta hans tryne och slå det hårt mot kassan 5 gånger.
Här borde han sagt, nej inga problem, med tanke på att han står framför en hormonstinn och frustande höggravid människa, men istället säger han att ”ja, problemet är att du inte lägger upp nästakundpinnen på bandet så att jag kan lägga upp min banan”!!!

Det är här jag fullständigt brister. Kommer inte ihåg alla fula ord som for ut som en kulspruta genom min mun men något högljutt säger jag för hela Coop i Huddinge, att här står jag höggravid med sammandragningar och håller på att kissa på mig, så jag har väl andra jääääävla problem än nån jävla pinne. Min röst är sådär djuriskt och jag tror nästan att jag ska förvandlas till Hulken där och då, av ilskan jag känner. ”Ta din banan och stoppa upp den någonstans”, fortsätter jag.
Eftersom hela Coop hör detta och att det kanske främst är min röst som hörs, blir jag lite förvånad över att en kvinna kommer till min undsättning, när han fortsätter att gorma tillbaka, om hur synd det är om mitt ofödda barn som får en så arg och dålig mamma.
Situationen urartade och såhär i efterhand är jag glad att vi inte möttes i parkeringshuset för då hade jag med största sannolikhet prejat ner honom med bilen och sen backat en extra vända på hans mosade kropp.
Det tog minst två veckor och en barnafödsel för att jag skulle våga mig till Coop Huddinge igen.

Efter den dagen glömmer jag iallafall aldrig att lägga upp den ”förbannande” nästakundpinnen ..
/Paulina