Malin Gramer

Ni som följde min tidigare blogg har kanske läst delar av detta inlägg tidigare. Ni som är nya läsare, först och främst: varmt välkomna!

Kommer ni ihåg mina vänner, Suss och Piloten och deras småtjejer som lämnade landet för att flytta till Ungern på heltid? Detta med anledning att Piloten har fått något viktigt jobb i någon flygforce och flyger runt med autopilot och solbrillor hela dagarna. Alltså deras liv dom lever. High life, top notch och mumma är bra ord som beskriver deras livsstandard.

Några exempel: piloten glider säkert omkring i en perfekt tajt uniform med massa tapperhetsmedaljer på bröstet. Det har vart en tuff dag i luften då dom lekt krig med varandra och gjort loopar lite till höger och lite till vänster. När autopiloten är påslagen delar de komiska Youtube-klipp med varandra där klippen i huvudsak går ut på misslyckade landningar av charterplan. På kvällarna sitter dom, stridspiloterna, och kallar på varandra med sin flygforce-namn, det är ”Butcher” ”Slaughter” ”Prancer” och ”Dancer” hit och dit, precis som tomtens renar fast fulla på öl istället för någon ekologisk havreblandning. Efter dagens svettiga volleybollturnering, med en överdrivet massa highfives och händer formade till pistoler med tillhörande låtsasavrättningar då någon slagit in en smash, så sätter sig någon av piloterna ned vid ett piano och börjar med en vacker skönsång som senare mot natten mynnar ut i ett hormonellt vrålande och ett unisont ”UH-well-a-well-a-well-a-huh”. En explosion av skrattsalvor och ryggdunkande bryter ut och några kommer garanterat att älska med varandra på pianot den kvällen. Piloten som tog initiativet till skönsången dör naturligtvis i en flygolycka dagen efter och alla sörjer sin bror. Dom kan visa känslor piloterna, dom har nära till din manlighet i sina tajta uniformer och skärmhatt.

Och hon, hemmafrun Suss, presenterar stolt sitt liv på instagram då hon joggar runt lite, fixar naglarna i olika mönster varierande efter dag och humör. Efter naglarna fixar hon fransarna, fixar håret så det ser naturligt solblekt ut. När hon kommer hem så fixar hon lite i trädgården…med det sistnämnda så betyder ”fixa” att hon bestämmer vilka buskar och bär trädgårdsmästaren ska köpa in och gräva ner i myllan, för inte sticker hon ned sina mönstermanikyrerade finnaglar i smutsig jord inte. Icke. Hon står bredvid i sin juicy couture overall och skriker orders på halvknackig Ungerska samtidigt som hon dricker en krispig Muscat från Tokaj-Hegyalja-området. Senare samma dag drar en annan husfru i området ihop någon välgörenhetsgala. Det är den tredje denna veckan. Det ska pysslas och fixas för att rädda ditten och datten som galans fokus ligger på. Och naturligtvis dricks det margaritas. I mängder. Och så står dom där, fruarna och räddar den del av världen som deras män inte kan rädda, dvs ålderdomshemmen, kattungarna och butiken i byn som säljer så fantastisk närodlad tryffel. Dom känner sig nöjda och ler åt varandra och fyller på mer Margarita i glasen och börjar planera nästa välgörenhetsgala.
Jag är säker på att det är precis så som hon och han gör och så som dom har det. Jag är avundsjuk och fryser i Sverige. Jag behöver också Margaritas!.

Ikväll träffas vi på Nook, jag och min vanliga man, och dom. Med sina välmanikerade naglar och lagda hår kommer dom sitta där i sina dräkter och vara upptagna av deras fantastiska liv som omfamnar dem.

Det kommer att bli lika fantastiskt som förra gången vi sågs.