Igår kväll hade vi en liten kickoff för bloggen, eller en kockoff beroende på om man har barnslig humor eller inte.
Vi bubblade och åt hemma hos Nicole som stått och lagat mat i 2 dagar för att garanterat tillgodose våra smaklökar. Hon lyckades bra med det.
Vi hoppade över detdär lite stela före middagen snacket och hoppade direkt in i ämnen som b:h- fria bröst, botox, pruttar och bajs. Intressant att pruttar och bajs är en så het potatis speciellt när ingen gör det, bajsar alltså.
Jag har dock en liten story från förr, på den tiden jag till och från gjorde nummer två. Jag hann inte dra storyn igår då alla i sällskapet är ganska pratglada och tillslut var vi tvungna att avrunda kvällen även fast vi bara hunnit hälften av alla samtalsämnen och historier.
Tänkte att jag delar med mig storyn här istället. Japp sån är jag, bjuder på mig själv.
För ett antal år sedan var jag och mannen i LA. Vi bodde i BeverlyHills och en dag tog vi bilen och åkte mot Downtown för att senare besöka Melrose och ChinaTown. På vägen stannande vi vid ett Dennis Café och åt en amerikansk brakfrukost. Efteråt går jag ut till toaletterna, för det liksom trycker på en smula. Det visar sig att toaletterna har tunna dörrar som inte går hela vägen ner i golvet vilket lämnar en lucka. Det gör att min nödighet lättar och utan att ha gått på toa hoppar vi in i bilen. Det är sjukt varmt ute så vi kör nercabbat. Efter en stund kommer en attack av en sån fruktansvärd nödighet ur mig. Det säger typ pang i magen och jag kan garanterat säga att jag aldrig i hela mitt liv varit mer bajsnödig, någonsin. Sitter där i bilen, svetten rinner från ja, överallt, jag frustar och kör profylax andning för att inte skita på mig. Det gör så ont och jag vet att enda räddningen från den oerhört dåliga situationen är att få gå på toa. Kan inte sitta stilla och liksom åmar mig runt på sätet i stressade panikrörelser. Tillslut kommer vi fram till Downtown LA och mannen kör in till trottoaren vid första bästa McDonalds. Jag slänger mig ur bilen och halvjoggar knipandes och blek in på restaurangen. Känns lite bättre eftersom jag liksom vet att räddningen är nära, en toalett. Irrar runt inne på McDonalds och når en igenbommad dörr där det står ”OBS inga toaletter pga narkomaner” Wtf!!!!! Dem har inga toaletter?? Paniken är total igen och jag halvjoggar tillbaka till bilen för inte göra på mig. Gastar till mannen, starta motorn ” dem har inga toaletter”. Som dårar kör vi längs gatorna, mannen rädd om hyrbilens säte och jag profylaxandes med svett rinnandes ur öronen. Kommer fram till nästa Mc Donalds. Jag rusar in bara för att upptäcka samma öde som innan. Noll toaletter! Nu är jag så utmattad och panikslagen att jag funderar på att utnyttja första bästa papperskorg. Men rädd för vad polisen ska tycka hoppar jag in i bilen och väser, kör, kör ,köööör. Mannen är nästan lika blek som jag och stressad som han är, trycker han gasen i botten. I paniken kör vi mot enkelriktat och har plötsligt 3 filer mötande trafik mot oss. Att vara nödig i en backande bil med bilar körandes mot sig, i LA är inget jag rekommenderar, alltså aldrig.
Det hela är ett inferno. Vi inser att inga restauranger i Downtown kommer ha toaletter att erbjuda mig och kör till ChinaTown. Och där på en en toalett som Gud glömde får jag stympad och likgiltig utföra mitt behov. Att det inte fanns något papper och att det är den smutsigaste platsen jag någonsin besökt är bara en bonus. Nöden kräver ingen lag, heter det väl?
Lättad, smutsig och något förnedrad kliver jag ut bakvägen, hoppar ner från lastkajen och lämnar ChinaTown med mannen. För gott!!
Åter till träffen igår. Vi hade så skoj och med tanke på det hoppas jag vi har en blogg awards när våren kommer. Vem vet vilka historier som kan dyka upp då!
Malin håller tal och delar ut julklappar.
PH dags framför tv:n.
Trevlig onsdag/Paulina