Denna stilla lördagsmorgon tänkte jag och mannen sporra till lite med en sprutfest. Inte en sån sprutfest à la Rocco Siffredi style utan en sån där man faktiskt får en riktig spruta. Hela familjen släpades i väg till Nackahälsan för att fylla på diverse hepatiter bestående av halva alfabetet. Jag, Ozzy och Dogge behövde besprutas inför vår Thailandsresa. Toppen, sprutor som är så mysigt. Vi hängde på låset för att slippa utsätta oss för den mängd människofamiljer som brukar skapa kaotisk stämning på Nackahälsan. Det är något skrämmande för mig att sitta i kö och invänta en smärtsam spruta. Om det är jobbigt för mig, fatta för ett barn liksom. Speciellt om man som jag och Mannen har gjort, hetsat barnen lite i vanlig ordning fast i positiv benämning som i slutändan slog ut lite fel om man säger så. Vi har i en veckas tid berömt Ozzy för den fästingspruta han tog i somras. Han gick in, satte sig, räknade till tre, fick en spruta, roffade åt sig en klubba och gick ut samtidigt som han tyckte på axlarna som i att ”det där var ju ingenting! Denna gång tyckte vi, jag och Mannen alltså, att det skulle gå lika bra. Vi har sagt ”du var ju SÅ duktig förra gången du fick en SPRUTA!” eller ”Åååh va DUKTIG du var när du fick SPRUTAN” jag tror tom att jag håsat upp dig så pass att jag vid något tillfälle använt orden ”spruta” och ”läskig” i samma mening, kan tom ha sagt att han var duktig trots att det ”gör så ont!” Ja vet, en kurs i barnpedagogik är något jag kanske borde skriva ned på min milslånga lista till Jultomten. Så, när berömmet tar motsatt effekt och slutar i att bägge barnen skriker hysteriskt av rädslan för att ta sprutor så känner man sig rätt nöjd att vi hängde på låset så andra mänskliga familjer slapp bevittna vårt kaos. Dogge gallskrek, sprutsystrarna stod och försökte distrahera honom med såpbubblor och klappsånger, Ozzy låg under en fåtölj ihopkurad och pipgrät samtidigt som han skrek att han absolut inte vill åka till Thailand, han skrek att han var hundratusen säker på det! Till slut tvångshölls Dogge så han fick sin dos och Ozzy satte sig i mitt knä och gallskrek igenom hela sticket. När det var över var alla nöjda och tillfredsställda om man säger så, speciellt sprutsystrarna som fick en tyst och lugn klinik.
Nu ska det strax arras ett litet barnkalas igen, ska ställa mig och baka tårta, gästerna kommer om 1,5 timma. Toppenlördag!
Ibland måste jag titta på den här bilden för att komma ihåg att barnen kan vara glada samtidigt. Fast när det händer så är det ju det mest vackra och härligaste i hela världen, hundratusen vackraste.
Härlig helg //Jessica