Malin Gramer

Jag och fåglarna

IMG_6385.JPG
När jag var 11 år fick jag en fågel, en halvtam nymfparakit som hette Puss. Puss hängde med i flera år och blev en naturlig familjemedlem. Tyvärr flög hon sin kos en sommardag när jag själv var i Aya Napa och förlustade mig med vänner som man gör när man är 19 år. Mamma hängde tvätt med altandörren öppen och vips var fågeln Puss ett minne blott.
Sen den dagen tror jag att Pussens lilla fågelsjäl har vandrat vidare till andra sorters fåglar, onda fåglar som vill straffa mig för att hon troligtvis blev kråkmat dendär första kalla natten utomhus.

Låt mig nämna några incidenter som tyder på att så är fallet.

En solig junidag kör jag på Västberga allé påväg med Adam som då är 2 år till Rålambshovsparken. Längre fram på vägen blickar jag något dunigt och när jag närmar mig ser jag att det är 3 stycken förvirrade måsungar som försöker ta sig över vägen, men inte riktigt verkar överens om de ska gå höger eller vänster.
Stannar bilen intill trottoaren på höger sida och kliver ur. Tänker att jag ska försöka fösa dem i rätt riktning, dvs räddningen ett buskage på vänster sida. Upptäcker snabbt att detta blir problematiskt och närapå livsfarligt då mamma mås börjar attackera mig från alla håll och kanter.
Springer tillbaka till bilen för att ta fram ett paraply som jag kan använda som skydd.
Det är då det händer.
En jättestor buss närmar sig i farlig fart. 6 meter från där jag står och viftar, kör bussen rakt över ungarna och de söta förvirrade dunbollarna förvandlas till mos framför mina ögon. Synen jagar mig än idag och måste helt klart vara ett straff?

En annan gång är jag påväg gåendes från kontoret till garaget. En sträcka på 15 meter eller så. Tittar upp mot den blå himlen och ser hur något närmar sig i kometfart rakt mot mig. Jag stannar upp för att lättare kunna parera åt något håll så jag inte ska få meteoren på mig. Får ta ett skutt åt sidan, för en meter ifrån mig störtar en stor, skrikandes, galen och antagligen påtänd kråka. Den störtdyker och där en meter i från mig gör den några spasmiska ryckningar och sekunden senare är den stendöd. Hemsk syn där den ligger med öppen mun och benen i luften! Bland det konstigaste jag har sett och måste vara ett straff från fågelänglarna (läs demonerna).

Under åren har jag återkommande blivit utsatt gör liknande incidenter där nästan alla har med ond, bråd, död att göra. Andra exempel är, Döda fågelungar i pool filtret, galna attackerande svanar och hysteriska måsföräldrar utanför jobbet samt nerbajsade bilar där vanligtvis min bil är den mest utsatta.

Kära Puss, jag tittade efter dig i flera år efter din högst troliga bortgång. Blickade upp mot träden så fort jag hörde ett läte som liknande ditt. Synade diken i hopp om att åtminstone hitta din lilla kropp så att jag kunde begrava den. Kollade annonstavlorna i affären efter upphittad nymfparakit. Jag är så ledsen att det blev som det blev och jag älskade dig.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.