Främst. Spelar det någon som helst jävla roll om man vill raka sig någonstans på kroppen eller inte? Tycker man verkligen mindre om någon annan som gör annorlunda än sig själv? Ifrågasätter du en medmänniskas trovärdighet att fungera i samhället för att denne gör annorlunda än dig? Rakar eller inte rakar sig?
Det är förbannat fel. Man får göra som man vill så länge man inte medvetet sårar andra människor med sina handlingar.
Har samhället eller din omgivning alltid påverkat dig? Kan det aldrig vara så att vi föds och utvecklar egna tankar och känslor? På grund av upplevelser och erfarenheter? Att vi njuter av olika saker? Oavsett om det skulle vara naturligt med kroppsbehåring eller svettlukt?
Varför vill man tillhöra en grupp över huvud taget?
Jag är nog en humanist hellre än feminist. Tycker om ALLA människor. Oavsett om dom rakar sin fitzi, pung och armhåla eller inte. Det är oväsentligt och irrelevant i en fungerande relation för mig. Oavsett kärlek eller vänskap.
Man får fan göra som man vill om man vill vara min vän/kollega/syskon/älskare osv mm etc. Jag kommer alltså inte att behandla dig annorlunda. Eller göra en kränkande djupanalys på dig för att du har ett annorlunda sätt än mig att hantera din kroppsbehåring.
Dessutom så gick det just åt HELVETE att raka benen imorse. Jag skar bort mer hud än hår. Och dessutom hade jag inget plåster. Men jag är vassare än Dr Snuggels på att lösa problem. Typiskt smart är jag.
