Malin Gramer

Jag tänkte att nu när vi förhoppningsvis ska bekanta oss med varandra så känns detta som ett ypperligt läge att berätta för dig vem jag är för er som inte redan känner mig. Det enklaste och mest tydliga sättet att göra det på är att berätta hur en vanlig vardagsmorgon ser ut hemma hos mig och min familj.

Då jag vaknar av gryningsljuset, som varsamt smeker mig i ansiktet så öppnar jag mina ögon och känner ro och sinnesfrid. Jag går in i barnens rum 1,7 och 4,11 år gamla. Mina snälla lugna barn, man skulle kunna avbilda dem som änglar i valfri katedral eller domkyrka. Jag klappar dem ömt på kinden och kvitter-sjunger-viskar fram ett ”go-morroon”, lite som en näktergal låter jag faktiskt. Barnen skuttar med glädje upp och springer i förväg upp för trappen till övervåningen och gör sin egen frukost och sätter på Bolibompa utan något som helst gnäll om att de hellre vill titta på Pokémon på Netflix. Därefter går jag upp på övervåningen, sätter på kaffebryggaren som är preppad sen kvällen innan, kliver in i duschen och nynnar på en harmonisk sång. Nyduschad tar jag mitt osminkade ansikte som är så nära perfektion att det nästan skrämmer mig. Går ner till sovrummet och klär på mig mina kläder som jag planerade, plockade fram och strök kvällen innan. Min man ligger i sängen och ler mot mig, lyckligast i världen över att vi gifte oss för tre år sedan. Vi tungkysser varandra ostörda av barnen. Det liksom puttrar av harmoni och wellness i vårt hus. Mm-hmm precis så.

Är det något min man lärt mig så är det bla att ”med en viss ärlighet kommer man längst”. Så…vad jag egentligen menar med min morgon är mao detta:

Då jag vaknar i gryningen i novembermörkret, i något av barnens rum, vet inte vilket då jag sprungit fram och tillbaka under nattens alla timmar. Märker att det är lillkillens rum och känner mig lite sinnesrubbad. Han, Dogge, 1,7 år gammal väcker mig genom att slå mig i ansiktet och skriker som en galning, han låter lite som en fiskmås faktiskt. Storebror Ozzy vaknar och jag bär dem bägge uppför trappen till övervåningen. Där blir det ett jäkla tjat om vad som ska ses på morgontv´n, Pokémon eller Teletubbies, slutar med att jag tvingar dem att glo på Bolibompa, utan Bolibompa vet jag inte vad klockan är på morgnarna .
Jag sätter på kaffebryggaren och spiller ut allt kaffe på köksbänken. Blir sjukt lack och vänder mig om, ser min reflektion i badrumsspegeln och skrämmer livet av mig själv då mitt osminkade morgonansikte skulle kunna väcka döda. Inser att jag inte hinner duscha den här morgonen heller och kör en snabb turkdusch med Mannens parfymfria deo. Går 2 trappor ner i huset och in i mitt kaos till klädkammare, inser att jag inte har en jävla blekaste aning om vad jag ska sätta på mig och alla mina val jag tar upp från klädhögen på golvet är i stort behov av att strykas. Hinner naturligtvis inte detta utan får helt enkelt sätta på mig i stort sätt samma kläder som dagen innan. Hinner spraya dem lite med parfym för en snabb och falsk uppfräschning. Jag svettas och svär ord som över huvud taget inte anses får nämnas i närheten av barn eller normalt fungerande vuxna människor. Min man tittar på mig när jag flänger omkring med tandborsten i munnen och skriker ”vart FAN ÄR MITT HEADSET?”, han ler ett nervöst leende. Jag vill inte veta vad han tänker på, möjligtvis inte just där å då att han är överlycklig över vårt tidigare giftemål. I många fall skriker jag att han får lämna barnen under tiden som jag skriker galet då jag springer till bussen. I andra fall slänger jag in barnen i bilen, gasar till dagis utan säkerhetsbälte och ser en krock med dödlig utgång för min egen del som en befrielse ur min egen stress.

Varje morgon slutar likadant = jag skickar ett sms till min man och säger att jag älskar honom och att jag vet att jag borde coola ner. Han svarar varje sms på samma sätt, typ att jag behöver KBT.

Utöver detta bipolära beteende gömmer sig en glad, spontan, kärleksfull, lite sjuk människa som brinner för sin familj, vänner och i vissa fall träning. Det är den personen ni kommer att träffa här. Härligt!

/Jessica