Asssssååå denna morgon!
(känner mig sjukt pubertal, föregående mening läses med fördel med en trött/släpig fjortis-röst).
Vaknade helt på fel sida, typ sur och grinig. Trots att världens härligaste man låg bredvid mig.
Jag fortsatte att vara helt skev och inte ens under frukosten så kunde jag kosta på mig att försöka vara lite charmig och härlig utan jag kände mig mer som en neurotisk menspropp.
Denna morgon hade vi båda lite bråttom, han skulle till kiropraktorn och jag till en kompis för att äta frallor, dricka te och prata skit (dagens viktigaste).
Promenaden till tunnelbanan var allt annat än härlig.
Händerna kändes som isbitar, låren värkte från veckans Somapass, pensionärs-snor rann från näsan och mitt otvättade hår var som tur instoppat i mössan.
(Och vad är det med det här pensionärs-snoret? Som bara kommer när det är kallt ute, jag trodde verkligen att jag var gör ung för den grejen! Eller är det vanligt för människor under 65 att drabbas av detta? Va? Va? VAAA? )
Jag kommer fram till tunnelbanan (då är jag redan 30 min sen…)
Då inser jag att jag har glömt min plånbok med mitt t-banekort