Japp här sitter jag nu med mitt ömsande ansikte…
Jag gjorde den kemiskapeelingen i onsdags och i morse började ansiktet att krackelera.
Jag känner mig som en orm eller en ödla som ömsar skinn (ömsar ödlor ens skinn!?)
Jag var ju beredd på det här men varje gång jag går förbi en spegel så hoppar jag till och vill bara dra bort den flagnande huden, vilket man ABSOLUT INTE får göra…
(Men det gör jag ju iallafall såklart, så pass mycket att det ligger ett halvt ansikte i handfatet (ja det är sjukt äckligt, jag vet).
Nu ska den här ömsande ödlemamman gå till dagis och hämta min unge och hans kompis som ska ha ”sleepover” här.
Skönt ändå att om jag av någon anledning plötsligt drabbas av minnesförlust och inte hittar hem när jag ska hem från dagis (vilket oftast händer fredagar) så är det ju bara att följa hudflags-spåren som leder hem…
Heppa!
Bilden togs när jag precis börjat ömsa. Just saying.