Malin Gramer

Det är en väldigt speciell värld jag lever i just nu, en låtsas värld. Vi är i Mexico, bor på hotell, lagar ingen mat, behöver inte städa, går ner till restaurangen när man blir hungrig, behöver inte ens beställa utan det är buffé så man tar det man vill ha. Där träffar man kollegor och snackar skit/jobb/livet. Det är en väldigt stor produktion och vi är ganska många som jobbar med den (tror ca 60 pers), vilket gör att om jag går till restaurangen för att äta (oavsett tid) så är det nästan alltid någon där som man kan äta/prata/hänga med. Vilket jag diggar skarpt. Så många roliga diskussioner som kan uppstå, vilket jag tycker är spännande.
Den enda liknelsen jag kan komma på är att jag kan tänka mig att det är är lite som att vara på kollo eller läger. Människor som man egentligen inte känner blir plötsligt en del av din vardag.
Förövrigt så är jag är helt dagvill, vet knappt vad det är för dag, datum, månad… Både lite skönt och lite läskigt.
Jag tycker att det är lite svårt att hålla bra kontakt med kompisar/familj hemma dels pga tidsskillnaden och lite pga av att nätet inte är superpiggt hela tiden. Sen blir man ju så inne i det man gör här. Även om jag har fullt upp så hinner jag sakna mina kära vänner något enormt. Jag fick två helt fantastiska videoklipp från mina kompisar Sofie och Peter som är på Sicilien och jobbar med Pluras kök. Det är konstigt hur man funkar, men dom klippen gjorde att det för en liten stund kändes som att jag var där med dom. Supermysigt!
Idag fick jag också ett härligt mejl från Kakan, precis när jag behövde ”prata” lite. Bra tajming, som att hon kände på sig att jag behövde henne.

P.s Jag älskar den här låtsasvärlden/kollo/lägergrejen. Det är riktigt grymt.
Jag njuter i fulla drag av hela den här cirkusen.