Maja Bergkvist

Förlossningsberättelse Frej

Jag vaknar upp onsdagen den 15 maj och var bra slutkörd.

Nu hade jag gått omkring och haft värkar, både starka ”riktiga värkar” och mindre värkar som kommit och gått i över 1en och en halv vecka. Jobbigt, irriterande, frustrerande och utmattande. De flesta av värkarna kom givetvis kvälls/nattetid så det där med att samla ihop sömntimmar kom inte på tal. Enligt Jonathan har jag kvidit i sömnen av smärta. Åkte och lämnade Tove på förskolan och försökte aktivera Filippa så mycket som det gick. Ringde Jonathan och vi kom överens om att det var dags att ringa förlossningen med tanke på att värkarna inte verkar ge något och att jag haft dom väldigt länge.

Mot 14-tiden var vi inne på förlossningen och de kopplade upp mig på ctg. Fick värkar, ganska kraftiga sådana, men som inte verkade vilja visa sig. Bad om en undersökning och jag hade inte öppnat mig något alls. Alltså ingenting, inte ens en liten fjuttig centimeter var tydligen öppen. Blev så otroligt besviken. Besviken och förbannad. Hade min kropp alltså jävlats så brutalt med mig så pass länge. ”Tänk på att det är nummer 3, det kan gå väldigt fort” etc etc var vad jag fick höra överallt och jämt. Jo, eller hur. Jag märker det. Gick in på toaletten efter undersökningen och bröt ihop fullständigt. Alla dessa värkar och min kropp verkar inte ha förstått någonting alls. Ett vrak var det som kom ut från toaletten och frågade vad som blir nästa steg.” Du kan få sova kvar på patienthotellet med smärtlindring så din kropp kan få slappna av och försöka återhämta sig”. Vi drog iväg och åt middag och tog beslutet att vi tänkte köra på det. Jonathan åkte hem till tjejerna och jag gick till P-hotellet med en näve tabletter. Allt från sömntabletter till morfin.

 

Torsdagen den 16 maj.

Natten blev katastrofal.

Sov sämre, vaknade en gång i timme minst, och hade samma värkar och en oerhört kraftig värk men som försvann lagom till morgonen såklart. Ring förlossningen för att diskutera natten och/eller hemgång. Sa som det var att den var hemsk och fick en ny undersökning. Nu var jag öppen 4cm och mjuk tapp. Kände lite som så att kunde förra undersökningen ens ha stämt? Min tapp är dessutom en som ligger väldigt långt bak. Alltså väldigt långt bak. Ni som hängt med från Filippas förlossning vet vad jag pratar om. Jag vet, personalen är professionella men ändå? Öppen ingenting till 4cm med samma ”skitvärkar”… Efter undersökningen ville de att jag skulle gå en promenad och sedan få se vad som hänt och ta ytterligare beslut om hemgång/igångsättning. Gick en sväng och kom tillbaka vid kl.12. Sammandragningarna började komma tätare och gjorde lite halvt ont. Ny undersökning görs och samma som sist, om något mjukare tapp, kopplar CTG. Vid kl 13 kommer personal tillbaka och är sammandragningarna värkar, dock lätta sådana. Blir flyttad och får äntligen ett rum till förlossningen. Kändes lite som att hoppet gick upp.

Meddelar alla där hemma att nu är det dags. Mor packar ihop sina grejer och drar sig hemåt till oss för att lösa av Jonathan. Det sista han gör, fiffigt nog, är att han ska styla lite för barnen på studsmattan innan han åker till mig. Naturligtvis (det är Jonathan vi pratar om) hoppar han så hårt att han slår i baken i marken och åjar sig om att han ”brutit svanskotan”. Precis vad jag behövde liksom. En man som ynkar sig om att ha ont i svanskotan medan jag föder barn. (skämt å sido)….

Från Leksand till Falun (förlossningen) tar det ungefär 50minuter i bil så under den tiden har jag sånt flyt. Min brors sambo Sandra, som också var gravid då var på besök och stannade kvar hos mig innan Jonathan hann komma in till mig. Vi gick fram och tillbaka i korridoren medan jag tog värkar. En del var ”stanna-upp-och-andas-värkar” och vissa gick att ”ignorera”. Men det var ett moment på något sätt. Att vi två, gravida gick fram och tillbaka under min förlossning. Så fint. Under denna tid frågade barnmorskan mig ett par gånger om vi skulle ta mitt vatten för att ”dra igång förlossningen på riktigt”. Jag sa ifrån. Aldrig. Ni tar absolut inte mitt vatten innan Jonathan kommit för då hinner han inte vara med. De förstod men kroppsspråket menade på något annat. När Sandra precis åkt började det göra ont. Klockan var runt 14 och Jonathan kom in precis till lustgasen sattes in. Vid kl. 15 var jag öppen 5cm och barnmorskan bedömde mig att vara i aktiv förlossning så i kunde äntligen skippa tankarna om att ta hål på hinnorna. Skönt att inte behöva ta mitt vatten med tanke på tidigare förlossning, Filippas alltså.

Klockan 16 sätts EDA in och runt 16,30 känner jag att den ger effekt. Efter det ville jag upp och gå. Vankade fram och tillbaka i korridoren till klockan blev ca 17,30. Då kallade vi även in personal i rummet och bedömningen var öppen 6-7cm. Nu gör det riktigt riktigt ont så lustgasen sattes in. Vid ca 17,55 ringer vi på klockan igen och nu är det dags. Kl. 18,00 går vattnet och 18,04 flyger Frej ut i den första och ända krystningsvärken jag hann få.

-”Åh jävlar” hinner Jonathan få ur sig med tanke på hur fort Frej kom. Barnmorskan svarade i stil med  ”Mmmmmm” lite lätt stressad. Krystvärken var däremot väldigt lång. Trots att ungen kommit ut förstår jag ingenting. Min värk är liksom inte över och jag sitter/ligger där och tar i som bara den eftersom att han i mitt huvud inte har kommit ut än. Skriker för fulla muggar pga smärtan och ingen förstår någonting. Jonathan och assisterande personal försöker få mig att förstå att han kommit ut medan barnmorskan står och håller upp Frej mitt framför mig. Men icke, jag krystar och skriker pga värken som inte ger sig. Till slut gav den med sig, värken alltså, Och jag fick ta emot Frej och kunde slappna av en aning. Han kom ut som en liten smurf, och var 50cm lång och vägde 3394 gram. Men den lättnaden, att allt är över och att han nu är här med oss.

 

Enligt mig är bebistillverkningen helt och hållet stängd. Jonathan kan tänka sig en fjärde krabat så vi får väl se vad framtiden har att erbjuda helt enkelt….

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.