Maharaja & Jag

”Can I please bake a cake tomorrow?” jag tittade upp och mötte Maggans vädjande blick. Det var tidig morgon. Jag gnuggade mina sömndruckna ögon samtidigt som jag försökte dra mig till minnes vilken högtid det var som nalkades, men det stod helt stilla. Kanske var det gravidhjärnan som ställde till det. ”What’s the occasion?” “Willie.…

Den unga mannen med för korta byxor och en popfrisyr plockade bland provtagningsutrustningen. Med fumliga fingrar frigjorde han nålen ur plastförpackningen och tog av locket. Jag kände hur mina käkar började spänna och ögon smalnade. Där var den igen: den oförlåtande ilskan. Den som inte tillät minsta lilla misstag. Monstret som vakade över den ofödde.…

”Du är inte så bekymrad över vad andra tänker om dig, va?!” Väninnan förde sina korta, blonda hårtestar bakom öronen. ”Vad menar du?” Jag parkerade skeden ett par centimeter framför munnen, och fingrade förstrött i mungiporna – det gick inte att utesluta att jag hade röda kaksmulor runt hela munnen. ”Alltså, du pratar aldrig om…

Nu är det dags för en tillbakablick. Jag vill minnas att jag för en månad eller två sedan stolt förkunnade att Maharaja-bloggen skulle få sig att ansiktslyft med mig som nybliven graviditetsbloggare. Mycket har hänt sedan dess – mest tråkigheter faktiskt – och alldeles för få rader har skrivits om järnfotingen som flyttat in i…

I stilla mak kryssade vi mellan människorna som stod utspridda utanför den kristna utposten, belägen mitt i en marknadsplats. Jag försökte stålsätta mig för det som komma skulle, men hjärtat sjönk djupare och djupare ner i bröstet för varenda steg jag tog. Hur skulle jag klara av att möta henne. Vad skulle jag säga, om…

Stolsbenen gnisslade mot stengolvet medan Maharajan envetet skuffade den närmare diskbänken. Med ena foten på träpinnarna slungade han sig med lätthet upp på sitsen, ställde sig upp och lutade överkroppen mot den svarta marmorskivan för att nå fram till vattenkranen. ”Lååter!” (water) Mellan de uppfodrande ropen grep han demonstrativt tag i kökstrasan och förde den…

Det här inlägget bör endast läsas av personer som kan relatera till åtminstone två av följande fyra punkter:   att vara gravid att vara förälder till en förkyld ettåring att vara gift med någon som för mer oväsen än en slagorkester att arbeta heltid   Om du inte uppfyller kriterierna kommer du aldrig förstå hur…

”Du lovade mig faktiskt att du skulle lösa frakten. DU LOVADE!” Tårarna brände bakom ögonlocken, samtidigt som tröttheten gjorde det omöjligt att längre tänka klart. Det hade trots allt gått mindre än 24h sedan jag var inlagd på sjukhuset (mer om det i ett annat inlägg!) och ändå hade jag kämpat mig igenom otaliga timmar…

Jag stannade ett par steg framför den robusta trädörren. Reflexmässigt började huden över näsryggen rynkas. Matos! Jag undrade om väninnan kunde känna stanken av mat, eller om det bara var jag. Jag tvingade ner saliven i halsen. Försökte räta till mitt skrynkliga ansikte. Om det inte fanns tilltugg som passade hade jag ett kexpaket i…

”You do know this doesn’t mean you’re pregnant, right?!”Jag studerade den kvinnliga gynekologens ansikte. Försökte läsa av henne ansikte. Inte ett tecken på tvivel, kanske ett stråk av medlidande. Jag drog ett djupt andetag innan jag svarade ”sure!”. Inte för att jag trodde på det hon sa, utan för att jag inte ville verka verklighetsfrånvänd.…