Maharaja & lillasyster

Jag knycklade samman en hop papper och svingade armen mot hallen. Den badbollslika papperstussen gav ifrån sig ett svagt prassel när den landade på parkettgolvet, och med det vecklade en sorgkopp ut sig och blev ett med de andra nattsvarta blommor som slagit rot i mitt bröst. De taggiga blombladen stäckte stolt på sig medan…

”All mat tillagas av vår kock. Vi har en privat kock på förskolan, som lagar…ja, ekologisk och nyttig, bra mat helt enkelt. Man kan köpa med sig matlåda. Den räcker till två.” Ett förtvivlat tjut avbröt fröken precis i sluttampen på matpitchen. Den sammetslena, kesodrypande (vegetariska!) lasagnen studsade runt i min mun medan jag fokuserade…

”The house is all empty now ma’am…” Jag hörde hennes kämpa med orden, och det dröjde inte länge innan rösten brast. ”I will miss you so much. I already miss you ma’am. All of you!” Lyckades jag uppfatta mellan de kraftiga snyftningarna. Jag kände tårarna välla fram och visste att hur jag än försöket skulle…

Jag kände vinden varsamt lägga sin hand mot mitt bröst – som om hon ville tvinga mig till vila – men istället för att lyssna sparkade jag mödosamt fram fötterna. Vindar har inte mycket till övers för trots och jag kände motståndet öka för varje steg. Inte för att det blåste särskilt mycket, men även…

Stickningarna, i den i övrigt bortdomnade armen, tilltog i styrka. Där låg jag som ett spegelvänt ”S”, med ett barn under vardera arm. Min överkropp var vriden mot väggen, medan läpparna vilade mot Maharajans panna. Smaken av lycka. ”Mamma sova Teo. Mamma, Teo, Signe, pappa sova. Mamma kaluna! (kainalo/armhåla)” Den bossiga tvååringen borrade ner sin…

Taxichauffören slet i bältesremmarna, men hur han än vred och vände på bilbarnstolen lyckades han inte fästa den. Den resliga mannen stod böjd i den rymliga bilen, och jag kunde inte låta bli att notera att han gav ifrån sig ett sådant där gammeldarr som skvallrade om att pensionen var nära. Om han inte redan…

Jag tittade ut genom glasväggen i den bekanta gången som kopplade samman terminal två och fyra. Stockholm matchade min sinnesstämning: hopplöst glåmig och grå. Niklas, som rattade två överfulla bagagevagnar, hade halkat efter. ”Om någon frågar om våran resa så måste du lova att du låter mig sköta snacket. Lova!” Jag hörde Niklas släpande steg…

”The baby doesn’t have a visa.” Tjejen bakom incheckningsdisken höll demonstrativt upp en tom sida i passet. “As you can see it’s a diplomatic passport. She can stay in India for 90 days without a visa. Ask your colleagues!” Niklas var myndig, men jag anade ett stråk av nervositet i rösten. Flygbolagsstrul kunde kosta oss…

Med lillasyster under armen tågade jag mot Alva Myrdal. För tio år sedan satt jag runt det avlånga bordet och deltog på möten i egenskap av praktikant. De lokalanställda kallade mig fortfarande för den ”första praktikanten”, och Niklas informerade gärna alla om min forna praktikantstatus. Kanske för att understryka att jag inte var en troféfru.…

”Sista flyget till Sverige blev inställt…alla som skulle med det flyget blev kvar.” Niklas blick var allvarsam. ”Nu är det slutgiltigt. Vi möter Corona i Indien. Jag önskar nästan att du hade varit ännu argare på mig. Så arg att du hade tagit barnen med dig och åkt hem till din mamma. Men nu är…