Stickningarna, i den i övrigt bortdomnade armen, tilltog i styrka. Där låg jag som ett spegelvänt ”S”, med ett barn under vardera arm. Min överkropp var vriden mot väggen, medan läpparna vilade mot Maharajans panna. Smaken av lycka. ”Mamma sova Teo. Mamma, Teo, Signe, pappa sova. Mamma kaluna! (kainalo/armhåla)” Den bossiga tvååringen borrade ner sin…