Coronaevakuering Delhi Del 5 – Maharaja & lillasyster

Maharaja & lillasyster

Coronaevakuering Delhi Del 5

Taxichauffören slet i bältesremmarna, men hur han än vred och vände på bilbarnstolen lyckades han inte fästa den. Den resliga mannen stod böjd i den rymliga bilen, och jag kunde inte låta bli att notera att han gav ifrån sig ett sådant där gammeldarr som skvallrade om att pensionen var nära. Om han inte redan var pensionär och körde taxi för att dryga ut kassan. Hursomhelst såg han ut som någon inte borde vistas nära en flygplats just nu. Kanske var det därför jag lät gubben hållas, trots att han bevisligen inte hade en aning om hur man fäster en bilbarnstol. Dessvärre är mina tålamodsdepåer begränsade. Även i kristider. Det knastrade av snö och is under mina kängor när jag svingade mig in i den gula skåpbilen.

 

”Hur ska den där…” jag pekade mot Maharajan som stod bakom oss inne i bilen ”…rymmas i den där” jag nickade mot babyskyddet – som alltså inte var den bilbarnstolen som jag inbillade mig att vi hade beställt. ”Det kanske går om du tar av honom jackan då”. Jag tittade klentroget på babyskyddet, men gjorde som jag blivit tillsagd. Jag stuvade ner den långa pojken i den otympliga stolen. Hur lång visste vi inte riktigt eftersom att vi slutat besöka barnläkaren i samma veva som vi hört orden corona och Indien användas i samma mening. Det jag med säkerhet kunde säga var att han var alldeles för lång för att sitta i ett babyskydd: benen pressades hårt mot magen och remmarna räckte knappt till bröstet. Ilsket signalerade jag åt Niklas att lyfta pojken ur stolen. Jag hade överlevt flygresan, men höll på att stupa i bilen.

 

”Varför kom du inte med en ordentlig bilbarnstol?!” Jag försökte svälja ilskan – gamlingen riskerade trots allt sitt liv för att rädda vårt – men det blev svårare för varenda minut som bilen bara stod där. Helt stilla.

”På beställningen stod det att barnet väger tio kilo.” Gubben ryckte uppgivet på axlarna, som för att understryka att han var helt utan skuld.

”En tvååring. En tvååring!!! Sa inte mamma att han är två år när hon beställde bilen?! Det fattar väl vem som helst att man inte rymmer en tvååring i ett babyskydd. Det spelar ingen roll hur mycket barnet väger.” Det blinkande röda skenet på instrumentbrädan drog min blick till sig. Nitton euro.

”Har du på taxametern?!” När jag vände tillbaka blicken till instrumentbrädan hade priset hunnit gå upp med tjugo cent. ”Skamlöst!” ville jag skrika, men det var ju det där med att gubben riskerade sitt liv.

”Ja, annars får jag inte betalt för resan från Uleåborg hit.” Han stod med telefonen mot örat.

”Men då måste du åtminstone fästa barnsätet innan du åker iväg. I synnerhet om du inte riktigt vet hur man gör.”

”Du! Dom på kontoret har lyssnat på beställningen och kvinnan säger att barnet väger tio kilo. Stolen är i rätt viktklass.”

 

Lillasyster, som vädrat sina lungor genom hela samtalet växlade upp ett par oktav, och precis då bestämde sig Maharajan för att stämma in. Jag kände mig spänd som en fiolsträng och huvudvärken som retat mig hela resan kändes plötsligt som en kärnkraftexplosion. Vi var knappt trettio kilometer från vår slutdestination och jag var redo att lägga mig ner och dö. Helt frivilligt. ”Corona, jag ger mig, du vinner!” ville jag skrika, men jag är ingen galenpanna. Ljuset på instrumentbrädan fortsatte blinka. Tjugofem euro. Ingen galenpanna var det…

 

”KÖR! Bara KÖÖÖR!” skrek jag istället. Överlevnad. Nu handlade det bara om överlevnad. Gubben gasade och i samma veva lyfte Niklas, som givetvis inte förstod ett ord av mina finska instruktioner, Maharajan upp i luften och viftade hysteriskt. Jag betraktade barnet som dinglade i luften – som lejonkungen på klippan – medan Niklas frustade ”What the hell are you doing. The kid is not fastened”. Och min enda tanke var: måste han förstöra det här också.

 

Lyckligtvis hänger tanke och handling inte alltid ihop. Medan gubben förvirrat tittade bakåt, som för att försöka avgöra vem av oss som egentligen bestämde, tog jag ett steg bakåt och hamnade på den civiliserade sidan igen.

”Stanna bilen och stäng av den här förbaskade taxametern. Vi beställer en ny bil!”

”Jag kan åka med er till kontoret och hämta en större stol!” Taxametern stannade på trettiofem euro och jag ville inte veta vad priset för omvägen och ytterligare en stolmontering skulle landa på. Det måste finnas fler bilar i trafiken. Det här kunde inte vara den enda och sista.

”Nej tack! Ut med väskorna.” Och sedan vände jag mig till Niklas. ”Be mamma beställa en ny bil. Säg att stolen måste vara monterad när taxin kommer hit. Och fråga hur länge det kommer att ta.”

”Hon säger att det är omöjligt att veta!” ropade Niklas medan han slet ut väska efter väska ur bilen.

 

”Teo mahtuu, Signe mahtuu, isi mahtuu, äiti mahtuu!” förklarade Maharajan bekvämt tillbakalutad i bilbarnstolen. Han hade rätt – alla rymdes i den här bilen. ”Du har helt rätt hjärtat” svarade jag på finska och vände blicken mot sidorutan. Det vimlade av liv och rörelse. Och för en liten stund kändes det nästan som om corona aldrig hade hänt. ”Mummi ahai!” sa Maharajan och ryckte mig tillbaka till verkligheten. ”Mormor kommer inte att vara där när vi kommer fram. Du får krama henne senare. När hon kommer hem!” Mamma och hennes man hade åkt till sommarstugan för att vi skulle ha en trygg plats att komma hem till. De skulle göra oss sällskap om två veckor. Förutsatt att vi inte blev sjuka. Då skulle det dröja betydligt mycket längre än så. Jag hade inte spytt sedan flygresan och febern hade sjunkit, men illamåendet vägrade ge med sig.

 

Det värsta låg bakom oss. Förutsatt att vi inte blev sjuka. I sådana fall låg det fortfarande framför oss. Jag lutade mig tillbaka i sätet och blundade. Föreställde mig ryggsäcken som min mamma alltid tjatade om att jag skulle packa ner tankarna i. När ryggsäcken var full stängde jag dragkedjan. Så trött var jag på mig själv. De närmaste dagarna skulle utvisa vårt öde.

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.