Delhis vackraste barnrum – Maharaja & Jag

Maharaja & Jag

Delhis vackraste barnrum

”Du lovade mig faktiskt att du skulle lösa frakten. DU LOVADE!” Tårarna brände bakom ögonlocken, samtidigt som tröttheten gjorde det omöjligt att längre tänka klart. Det hade trots allt gått mindre än 24h sedan jag var inlagd på sjukhuset (mer om det i ett annat inlägg!) och ändå hade jag kämpat mig igenom otaliga timmar av barnrumsplanering. Istället för att vila. Istället för att arbeta. Vid lunchtid hade jag uttryckligen frågat Niklas om han kunde ringa posten och fråga om leveransen. Om de överhuvudtaget levererade till containerlagret och om de kunde leverera inom de angivna tidsramarna. Svaret var avgörande för om jag skulle spendera eftermiddag på Jollyroom eller inte. Om beställningen inte gjordes idag skulle det inte bli något barnrum. Niklas vilade under lunchen, och när han väl var på jobbet hade han inte tid att sitta i postens telefonkö. Därför kom det här beskedet så sent förklarade han tålmodigt.

 

Jag kände den första salta tåren rinna längs kinden. Tanken om ett eget rum till Teo hade slagit rot för en vecka sedan, och plötsligt kändes det livsnödvändigt att pojken hade ett ”big boy room”. Jag har alltså återigen gått och blivit en bobyggare, och det är inte bara det ofödda syskonet som drabbas av den moderliga omsorgen. När luften blir sämre fram mot hösten och Maharajan inte längre kan leka utomhus dagligen känns det dessutom viktigt att det finns fler spännande rum att vistas i härhemma. Dessvärre är verktygen för en bobyggare av min kaliber få i Delhi. Det enda som går att hitta här är plastmöbler i skräniga kulörer och sängar. Bilsängar, bilsängar och fler bilsängar, men även våningssängar och andra sängar. Vi behöver ingen säng och om jag får bestämma blir det inte ett rum i plast. Någon måtta får det faktiskt vara. Pojken är ju faktiskt vår (allas!) Maharaja.

 

När jag för första gången råkade surfa in på Jollyroom var det som att en helt ny värld av möjligheter öppnade sig. Om vi bara kunde tänka oss att spendera en mindre förmögenhet kunde Maharajan få Delhis finaste barnrum. I den satinklädda lounge-hörnan kunde han luta sig tillbaka och (låtsas)sippa té med barnen i lekgruppen, vid träbordet för två skulle han och lillebror en dag skapa konst tillsammans och spisen skulle bli rummets hjärta. Där skulle han finslipa sina talanger för att en dag helt ta över matförsörjningen härhemma. Typ så har mina tankegångar gått den senaste veckan. Och nu var Niklas i färd att omintetgöra allt mitt noggranna tankearbete. Meningen var att han ta på sig fixarhatten. Trolla om han så måste, men istället låg han där och upprepade samma dumma mening ”posten kan inte leverera vid den tidpunkten som lagret tar emot saker”. Jag upprepade ”och det säger du NU!!!” flera gånger om. Lite mer indignerad för varenda gång. Varför kunde han inte vara mer lösningsorienterad? ”Hitta på någonting då! Ring någon för tusan!” Och tillslut gjorde han precis det – löste det alltså. Min duktiga (om än sega) man!

 

Frenetiskt började jag lägga ut A4 sidorna som jag ägnat hela eftermiddagen åt att skriva ut, och plötsligt såg den stora vardagsrumsmattan ut som ett enda stort papperspussel. Jag bytte plats på sittpuffen och Mrs Mighetto-affischen. ”Är den här affischen för dyster? Kommer Teo få mardrömmar av den?” hörde jag mig själv säga trevande. Det var min allra designigaste kompis som tålmodigt hade förklarat för mig att den affischen jag först valt ut var barnslig…fast på ett dåligt sätt. Hon hade även tipsat om en knopplist (där lärde jag mig ett nytt ord!) istället för den rävformade kroken och envisats med att jag absolut måste ha ett uppstoppat djurhuvud à la gosedjur hängande på väggen. Det var givetvis fritt fram att själv välja vilket gosedjur. Tillsammans kom vi överens om att haren harmoniserade bäst med de övriga färgerna. Hade jag övervägt en myshörna gjord på sänghimmel istället för fåtöljen undrade hon och tillade ett dockskåp var ett mycket trevligare inslag än spisen. Jag följde alla råd till punkt och pricka men behöll spisen, även om jag bytte ut det ursprungligen valet mot en som matchade knopplisten och träramen till affischen. Kompisen har faktiskt Norrlands finaste barnrum så vem är jag att ifrågasätta?!  Det enda problemet är att jag inte riktigt har förstått vad jag sa hänga på knopplisten. Att hans befintliga leksaker inte passar in i rummet är förstås också beklämmande, men jag antar att vi får fortsätta förvara dem i vardagsrummet.

 

I oktober borde beställningen vara framme i Delhi, så då kommer bildbevisen. Nu ska jag på min första gravidmassage (om man inte räknar förra veckans mani/pedi) och sen ska vi rutinultraljudet. Håll tummarna för oss!

 

Puss.

 

Första urvalet före input från kompis

 

Andra urvalet efter input

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.