Den första stora idolen – Maharaja & lillasyster

Maharaja & lillasyster

Den första stora idolen

Sexåringen hann knappt sätta sig på det hala stengolvet innan Maharajan tagit plats framför honom. Försiktigt placerade han sin ljusa kalufs i den äldre pojkens knä, och gav ifrån sig ett tillgivet läte. ”Margaret! Quickly! Come and look.”Hushållerskan uppenbarade sig vid min sida, och gillande betraktade vi hennes enda barnbarn låta handen stryka över Maharajans rygg. ”You know what?! I think maybe on some level Teo understands that Babu is related to you.” “Yes. He knows Babu very well. I always show Babu on video chat.” Jag nickade på huvudet till svar, precis som alltid annars när jag inte riktigt vet vad jag borde svara. Det lät osannolikt att Teo skulle minnas pojken från något enstaka videosamtal, men jag hade å andra sidan ingen bättre förklaring till den omedelbara – och fullständigt oväntade – tillgivenhet Maharajan visade pojken. Kanske chattar de dagligen. Vad vet jag.

 

”Did you yell at the guards ma’am?” Förbryllad höjde jag på ögonbrynen. “I certainly did not. I simply explained that Babu is my guest.” Jag hade kanske höjt rösten en halv oktav när vakten vägrade förstå mig på första försöket, men jag skulle absolut inte kalla det för skrik. Pojken står inte med på listan, hade vakten envisats. Det han menade var att Babu inte hade ett skriftligt tillstånd att färdas från det ena compoundet till det andra. Från Maggans till mitt, alltså. Att vakten trilskades hörde inte till ovanligheten, men det irriterade mer än vanligt eftersom att det var Maggan som gjorde mig en tjänst och inte tvärtom. Hon kom till jobbet med Babu i släptåg på min uttryckliga önskan. Maharajan hade ingen play date inplanerad den helgen, vi kunde inte åka någonstans eftersom att Moses var ledig och det var fyrtiofyra grader varm ute så en promenad var utesluten. Vi hade ingenstans att ta vägen och Babu var vår enda räddning. Vårt sista hopp.

 

En bekant melodi fyllde köket. Maggans telefon. Ett snabbt tjattande och telefonen landade med en duns i bordsskivan. ”Derek is saying why did you bring him to work mom. Babu is so naughty.” Maggan gestikulerade vilt med armarna medan hon talade. Telefonen ringde igen. Babu klev in i köket men Maggan jagade bort honom. ”Go play with Teo!” Sa hon för femtioelfte gången. Jag kände ett stygn av dåligt samvete. Kunde det här möjligtvis likställas med (obetalt!) barnarbete?! ”Now Derek is asking why Babu gets to go with me to work, but he hasn’t seen Teo yet and he is already one year.” Jag ryckte ursäktande på axlarna. Jag hade ingen aning om att Maggan tjugo-någonting-åriga son ville komma på besök. “He can come whenever he wants!” “Yes! I told him that.”

 

Telefonsignalen skar genom luften. Den här gången kunde jag höra rösten i andra ändan trots att Maggan stod ett par meter bort. Det var Wilson. Maggans andra son och Babus pappa. Han undrade om hans mamma förlorat förståndet som släpat med sig illbattingen till jobbet. Skicka hem honom på en gång, uppmanade han. Babu ska ingenstans förutsatt att han inte själv vill det deklarerade jag och försvann in i vardagsrummet för att titta till de lekande barnen.

 

Mina minnen från de efterföljande timmarna är suddiga, men det kändes som om hela rummet var satt i rörelse. Med någonting som påminde oroväckande mycket om beundran betraktade Maharajan Babu som for runt i rummet som en naturkraft. Soffan stålsatte sig för att inte bryta samman under pojkens studsande fötter; den tunga, mycket danska, fåtöljen lyckades med nöd och näppe återfå balansen när pojken med hela sin vikt slängde sig mot ryggstödet. Upprepade gånger; Och gardinerna fick sig också en omgång när han balanserade på (den låga betong) fönsterbänken. Jag tillrättavisade honom när han hoppade upp på fåtöljen, men vred bort huvudet när turen kom till soffan. Kramade om tummarna och bad en tyst bön: GÅ-INTE-SÖNDER-BARA! Maggan var visserligen i köket, men jag visste att hon hörde allt jag sa. Om jag tvingades säga till alltför många gånger skulle pojken skickas hem, och Maharajan skulle förlora sin nyvunna hjälte.

 

”jhkcjbjkcsbj ihascjkas hbgy gvfcdstf lll” den brunögda pojken såg uppmanande på mig. ”Margaret! What is he saying?”Det nervösa skrattet hittade sin väg från köket till vardagsrummet och plötsligt stod Maggan där bredvid det frågvisa barnbarnet. ”He is asking if you are abandoning Teo again?” Hon måste ha sett den djupa rynkan som bildats mellan mina ögonbryn för hon tillade snabbt “When I’m going to work sometimes when he is in my house he is asking me not to go, and I explain that Teo has no one to take care of him. That he is sitting all alone in the big house. He is very scared because his mother has left him. This is why he’s asking.” Maggan såg urskuldande ut, åtminstone är det så jag väljer att tolka ansiktsuttrycket. ”Oh! Then please tell him I’m not going anywhere.”

 

Märkbart illa berörd sjönk jag ner i soffan med Backmans senaste bok. För femte gången slog jag upp sidan tre, men innan jag hann vända blad fylldes min famn med två pojkar. Den ena förklarade till sin fotograferande farmor att han alltid ska stanna här hos oss. Tyst tänkte jag att Niklas nerver nog aldrig skulle klara av det. Istället för att bädda extrasängen bad jag Maggan slänga ihop en kladdkaka innan hon gick hem för dagen. Pojken blev jätteglad för kakan. Farmor har ingen ugn hemma så där kan man inte baka.

 

Sedan gick de hem och huset tystnade. Någon gång kommer Maharajan också fylla sex. Och då kanske han inte är familjens enda barn. Det här kanske var en titt in i framtiden.

 

Oh lord.

 

Idag kom Maggan till jobbet och berättade att Babu hade vaknat klockan sex på söndagmorgon och undrat om han får gå och leka med Teo. Jag bjöd in honom på play date idag efter Teos tupplur. Dessvärre är jag själv på jobbet då, men det ger Niklas tillfälle att noga överväga hur många fler barn han vill ha.

 

Puss

 

.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.