Singelmorsan – Maharaja & Jag

Maharaja & Jag

Singelmorsan

”Varför kan du inte bara tycka att det är en bra idé att jag och Teo åker på semester tillsammans?” Niklas läppar smalnade och mungiporna sluttade. Hur många gånger behövde jag säga ”ÅK!” innan saken var avhandlad. Jag drog en inre suck. ”Försök se det från mitt perspektiv. Jag vill inte vara ifrån honom en vecka, och jag tror inte att han vill vara ifrån mig. Men om du tror att det här är bra för eran relation så tycker jag att ni ska åka. Är det inte större att jag säger ”ja” trots att det svider, även om jag inte lyckas göra det med ett leende på läpparna?” Niklas ansikte mjuknade. ”Du har rätt. Jag tänkte inte på det på det sättet. ”

 

Veckorna gick och avresan närmade sig. Inte en dag gick utan att Niklas tog upp någonting reserelaterat. Hans stora (…och kanske enda?) projekt under föräldraledigheten. Ena dagen bävade han sig för den nio timmar långa flygresan. Slog sig för pannan och utropade ”vad har jag gett mig in på?”. Nästa dag planerade han play dates med pappalediga kompisar. ”Skriv en inköpslista älskling! Tänk, du kan få precis vad du vill. Behöver du smink, ansiktsrengöring, choklad?” Jag behövde egentligen ingenting förutom knäckebröd och ost, men medan jag skrollade igenom Icas nätbutik växte sig helt plötsligt inköpslistan lång. Vid närmare eftertanke behöver jag nog precis allt. Helt plötsligt kunde jag se (åtminstone en) fördel med den där förbaskade resan.

 

Det är ingen hemlighet att det här föräldraskapet har gjort mig till en vekling. Det är den här bloggen ett ypperligt bevis på. Jag kan knappt öppna ett gammalt inlägg utan att ta fram skämskudden. Och min reaktion på den här tillfälliga separationen från Maharajan går i samma tecken. Jag vet att jag borde glädjas åt egentiden. Njuta av att ligga i sängen halva söndagen, för att sedan gå på brunch och avsluta dagen i en solstol. Att jag kan sova till sju och se Game of Thrones på lunchrasten. Det är heller inte alla kvinnor förunnat att ha en man som vill åka på semester själv med sin ettåring. Jag bestämde mig för att jobba på tacksamheten.

 

När resan var ett faktum bröstade upp mig och lät hela hushållet veta att jag minsann skulle börja varenda dag med ett glas vin, kanske till och med två. ”No ma’am! No wine in the morning, ma’am” Maggan drog förskräckt efter andan. Jag svarade med att jag skulle dansa på bord hela natten och sova hela dagen. Dessvärre har en penicillinkur satt ”p” för mina planer, och ärligt talat vet jag inte hur mycket hullabaloo jag hade orkat med oavsett. Dessutom tror jag att vin, även i små kvantiteter, här en hämmande inverkan på min arbetsförmåga. Tro inte att jag är på semester.

 

Det här är min tredje singeldag, och jag har bara låst i mig på toaletten och gråtit en gång. Varenda gång Niklas ringer och Maharajan gråter i bakgrunden är det som om någonting går sönder i mig. Den första morgonen grät han länge, länge efter vårt videosamtal. Då bestämdes det att vi inte ska videochatta mer. I morse kom gråten vid den tredje ”ma-ma-ma” som ljöd i bakgrunden. Det är som om jag glömmer bort att ordet mamma frekvent används för allting viktigt.

 

Niklas försäkrar mig hela tiden om att allt är jättebra. Att Maharajan är jätteglad. Han skickar bilder, men det är någonting med bilderna som får mig att tvivla. Vad tror ni?

 

 

…och så en liten på singelmorsan

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.