Maharaja & lillasyster

Solsemestern del III

”Semestern, den gick inte så bra, eller hur?” rösten i andra ändan lät bekymrad. Jag kände ett litet ryck i pannan när ögonbrynen tittade upp i förvåning. ”Varför tror du det? Vi hade det jättebra!” jag kände värmen från telefonen, som låg fastklämd mellan min axel och kind, stråla mot huden. Med händerna fria plockade jag färgglada plastbollar som hamnat på villovägar. Vilken idiot köper ett bollhav till sitt barn svor jag tyst för mig själv, medan jag förklarade för mamma att jag ägnat all min vakna tid åt Wyilda – och Maharajan såklart – och därför inte hunnit uppdatera bloggen. Nu är det äntligen är det dags att återvända till den milda värmen, det skvalpande vattnet och de friska havsvindarna. Åtminstone för en stund. I tanken.

 

Förnöjt låg jag i poolen och guppade. Vattnet lugnar en jagad själ, tvättar bort onödiga spänningar. Det är någonting med viktlösheten, som motar bort tyngden från vardagen. ”Du kan inte ta mig” ropade jag retsamt och kastade mig med huvudet före mot botten. Solen värmde mitt ansikte när jag kom upp till vattenytan, och blixtsnabbt dök jag ner igen. För vartenda simtag, där under ytan, lossnade en bit av den osynliga stenen, som jag burit på mina axlar. Tillslut låg den som grus på botten av bassängen, och jag började långsamt återvända till verkligheten. Nyfiket blickade jag ut över poolområdet.

 

Den fräkniga pojken med bus i blicken plockade upp någonting från marken och skyndade sig tillbaka till poolkanten. Vattnet skvalpade när det okända föremålet träffade ytan. Nyfiket tog jag ett par snabba simtag för att utforska vad som landat på botten av poolen. En sten. Han försökte kanske också frigöra sig från någonting, precis som jag. En kvinna uppenbarade sig vid hans sida, ryckte tag i hans arm och släpade honom tillbaka till solstolen.

”Pojken är uttråkad! Det fattar väl vem som helst. Varför skaffar dom inte leksaker till honom. Det är mammans fel att han håller på sådär.”

Den färglösa kvinnan med norrländsk dialekt sköt demonstrativ ut hakan.

”Ja-a. Är det hon som är mamman eller är det den yngre?”

Undrade den äldre herren, som kvinnan tycks ha stiftat bekantskap med i poolen.

”Vet du. Det är nog den yngre. Trodde först att det var den äldre, men nu är jag rätt säker på att det är hon den där yngre. Sånt händer ju.”

 

Att tjuvlyssna på andras samtal är en utomordentligt trevlig syssla när man är trött på sin egen navel och inte har någonting annat att fylla huvudet med. Och uppenbarligen var jag inte den enda som blickade utåt.

 

”Han har en så fin badmössa!”

Den fylliga kvinnan med tatueringar och diamantbeprydda lösögonfransar lät handen glida över Maharajans hjässa.

”Har du sett de andra småbarnen? De har bara blöja på sig. Ingen hatt. Inga badkläder. Herregud! Ryssar. Tacka vet jag förståndiga svenskar. Vi har ju lite bättre koll än andra.”

Jag nickade till svar. Osäker på vad jag egentligen borde säga. Jag hade givetvis noterat att vårt barn var det enda som var täckt från topp till tå. Vi följde alla tänkbara råd och rekommendationer, men trots att de andra föräldrarna hade en mer avslappnad inställning till solandet och badandet, verkade deras barn hela och friska.  Var vi kanske för överbeskyddandet? Vore det ändå inte härligt för gossen att känna vattnet mot sin bara hy? Andra, icke-svensktalande, hade antytt att det kanske var lite varmt för barnet. Urskuldande förklarade jag att vi försöker skydda honom mot myggbett, solsting och brännskador. Varför jag nu behöver förklara för någon annan varför jag klär mitt barn som jag gör.

 

Under semestern insåg jag även att kanske skulle tjäna på att ta efter våra Östliga grannar lite. Omgiven av ryssar insåg jag hur gråa vi svenskar är i jämförelse. Varför ägnade inte jag och Niklas oss åt förspel i poolen? Varför har jag inte flera utmanande bikinin att växla mellan? Varför matchar jag inte läppstiftet med bikinin? Jag borde kanske anstränga mig lite mer. Att jag tycker att min man är lyckligt lottad som får leva tillsammans med mig är en förbannelse. Jag borde kanske ha en lite ödmjukare inställning. Det kommer att sluta med att han lämnar mig för en yngre förmåga som orkar raka sig, måla naglarna, använda läppstift. Ingen fara. Då blir det här Sveriges mest tårdrypande skilsmässoblogg, och jag blir miljonär på kuppen. Skaffar mig en yngre kille. Men då måste jag verkligen piffa till mig, annars är jag chanslös.

 

Jag hade egentligen tänkt fortsätta det här inlägget med att berätta om mammigheten. Hur Maharajan desperat mässade ”ma-ma-ma-ma-ma” så fort jag reste mig från bordet för att hämta mat. Skulle kunna skiva ett helt inlägg om Maharajans nya bekantskaper, vattenlekarna och mina kliande armar (soleksem!), men nu är jag klar med den här semestern. Vi har en härlig första semester bakom oss, och nu känns vardagen inte heller lika betungande.

 

 

Trevlig helg, kamrater!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.