Maharaja & lillasyster

Jag är inte din ”personal shopper”!

Maggan skyndade in i vardagsrummet, och räckte över sin telefon.

”Ja, hallå!”

”Bild fyra, vilken storlek?”

Jag försökte snabbt räkna ut vilken klädstorlek en (jättestor!) tremånaders bebis kan tänkas ha. Det är alltid bättre att överdriva lite, så jag bad om en pyjamas i storlek 86.

En stund senare ringde Maggans telefon igen.

”Är 62, ok?”

”Absolut inte.”

”Vänta! Prata med butiksbiträdet.”

Butiksbiträdet förklarade tålmodigt att de inte hade den storleken i butik. Istället för att påtala orimligheten i att en internationell klädkedja inte har ett enda plagg i rätt storlek, gick jag ner till 74.

Ett par minuter senare ringde det i min telefon.

”Batman?”

”Vaddå Batman?”

”Ja, superhjälten.”

Jag köper aldrig barnkläder med superhjältemotiv, och sa att kläderna var till en liten flicka. Det var tydligen den enda förklaringen han behövde.

Telefonen ringde igen.

”Rosa rosor eller hjärtan?”

”Va? Inga rosa mönster. Finns det inga enfärgade pyjamasar i flerpack, typ grå, rosa, vit. Storlek 74.”

Tio minuter senare ringde telefonen för femtioelfte gången.

”Mörkblå och ljusblårandig?”

”OK.”

”Storlek 58?”

”Kom hem. Köp ingenting.”

 

Frustrerad la jag på luren. Vi var redan en timma försenade till playdaten. Niklas satt i soffan och ryckte på axlarna.

”Vad var det jag sa!”

Hade det inte varit för att Niklas tagit sovmorgon och Maggan stökat runt i köket, skulle jag själv åkt till shoppingcentret, men istället blev Moses, vår chaufför, tilldelad uppgiften. Han kan mycket, men inte handla barnkläder. Nu vet jag det.

 

Vi anlände tomhänta, en och en halv timma sena, till det första mötet med den nyfödda.

 

Dåligt.

 

Dags för lite näthandel, den här söndagen till ära.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.