Maharaja & lillasyster

Pappa gästar bloggen

Nu är det dags för pappa Niklas att gästa Maharaja-bloggen, med en liten sammanfattning av den gångna veckan. Min första vecka som pappaledig. Först på dagordningen stod att gå igenom Petras tidigare inlägg och rätta alla felaktiga beskrivningar av mig. Jag insåg emellertid snabbt att det var en alltför stor uppgift att klara av på en vecka.

 

Istället för att rätta blogginlägg har jag spenderat dagarna med att ta hand om Maharajan. Han kräver en del uppmärksamhet, om man säger så. Det är oklart för mig vem av oss som han tar efter, men han kan inte sitta still i fem sekunder. Favoritleksaken är den nya barnrullatorn. Grabbens försök till att gå påminner mest om en höftledsopererad 82-åring på väg hem från en liköravsmakningsafton. Det är faktiskt rätt gulligt, men han har noll överlevnadsinstinkt och springer gärna rakt in i skåp och dörrar.

 

För att klara av att hålla jämna ”steg” med den lille parveln har jag passat på att träna några gånger, som tur är tar han fortfarande två tupplurar om dagen. Annars gör jag mitt bästa för att gå in i rollen som pappaledig. Skägget har fått växa helt fritt sedan i julas. Tyvärr har jag så här långt konsumerat noll lattes, vilket jag helt enkelt får kompensera för senare. Särskilt som jag måste raka bort skägget då Maharajan hatar det lika mycket som Petra älskar det. Jag har även försökt ta över rollen som husfar och planera veckomenyer samt arbetsleda våra hushållsanställda. Än så länge svarar de ”yes sir” och gör som Petra säger (och ordnar mat efter hennes meny). Vi har inte heller lyckats omfördela nattansvaret för Maharajan. Han vägrar numera att ens titta på en nappflaska och vill bara ha sin mor. Egentligen är väl tanken att Petra ska ta över morgonrutinerna, men eftersom hon inte sover ordentligt får jag oftast ta honom på morgonen. Vilket inte gör så mycket eftersom Petra ändå behöver min hjälp under ”sina” morgnar (jag ber aldrig Petra om hjälp på morgonen, jag låter henne sova…).

 

Det bästa med att vara hemma är att jag får uppleva ”första gånger” med Maharajan. Nu är det Petra som pekar och ropar gällt ”titta vad han gör” och jag som nonchalant svarar ”sådär gör han ju hela tiden”. Idag fick jag exempelvis ta med Maharajan på hans första lekplatsbesök. Luftkvaliteten i Delhi har varit usel de senaste månaderna och Maharajan har mest hållit sig inne. Idag gick luftkvalitetsindexet äntligen under 200 (ungefär samma luftkvalitet som du får om du suger på avgasröret på en dieselmerca från 70-talet), så vi passade på att gå till lekparken. Gungan var en dundersuccé, men klätterställningen och trampolinen får vänta lite till.

 

När vi var hos barnläkaren idag fick jag höra att Maharajan är stor som en ettåring, var försvann de tre senaste månaderna, egentligen?

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.