Maharaja & lillasyster

Ett onödigt inlägg

En timma kvar av arbetsdagen. Jag kanske skulle använda den till att glädja Niklas, som ligger raklång på soffan i rummet bredvid. Han tycker så mycket om att läsa om sig själv.

 

Arbetsdagen har gått bra, även om morgonen var lite skakig. Maharajan vaknade redan klockan sex, och när jag gav upp försöken att få honom att somna om lämnade jag över ansvaret till Niklas. En timmas extra sömn kan göra stor skillnad. Faktiskt.

 

Medan jag satt vid matsalsbordet och åt frukost, hörde jag Niklas förklara för Maggan, som precis kommit till jobbet, om hans fullspäckade morgon.

”It’s only been one day, and I’m already back on morning duty.”

Jag föreställde mig hur han stod på köksmattan och gestikulerade yvigt, medan han räknade upp varenda utförd syssla. Maggan skrattade plikttroget, stack ut huvudet från köket och gav mig en menande blick: Vi låter honom hållas.

 

Vid lunchtid gick jag utevägen till köksingången. Jag hade hört Maharajan trilskas minuterna innan, och såg fram emot att pussa på hans rödblommiga kinder. Andra barn får rosiga kinder av frisk luft, min för att han ramlar och slår sig hela tiden. När jag klev in genom dörren gav Maharajan ifrån sig ett glädjetjut, kröp fram till mig och när han klättrat upp i famnen började han studsa av lycka. Vad trevligt det är att jobba. Maharajan var så glad över att ha mamma hemma, att han helt glömde bort den nya gåvagnen, som pappa precis monterat ihop.

 

I julklapp fick Maharajan en gåvagn med låsta hjul, ett bollhav utan bollar ett aktivitetsbord, som han emellanåt faktiskt ersätter gåvagnen med. Vi skickade tillbaka gåvagnen till Amazon, fick tillbaka pengarna, och beställde en ny. Den här gången från ett lite dyrare märke som vi känner igen. Vi passade även på att beställa fler paket med bollar. I det första paketet fanns knappt trettio bollar. Vi behöver minst fyra paket till. Nu förstår jag varför bollhavet var så billigt. Den nya gåvagnen pratar, sjunger och gör andra spännande saker, men det bästa är att Maharajan nu har tagit sina första vacklande steg. Först stod han på knäna och puttade vagnen framåt, men när mamma visade hur man gör, ställde han sig upp. Duktig mamma.

 

 

Idag ansvarade Niklas för lunchen, på uppmaning av Maggan. ”Go to the Googles!”. Det börjar arta sig.

 

Nu hör jag mitt barn skrika, han älskar mig! Dags att avsluta det här inlägget.

 

Puss.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.