Maharaja & lillasyster

En ny världsordning

”Hej då hjärtat, nu ska mamma till jobbet!”. Jag lämnade motvilligt över Maharajan till Niklas och skyndade mig iväg. Ut genom köksingången, längs altanen till baksidan och in genom arbetsrumsdörren – den enda dörren i hela huset, förutom köksingången, som inte är igentejpad. När uteluften är dålig täpper vi igen. Med flinka fingrar låste jag innerdörren, som vetter ut mot lägenheten, och satte mig vid det mörkbetsade skrivbordet. Pappaledigheten har börjat och mamma är tillbaka på jobbet. Om jag ändå hade ett kontor att gå till.

 

De tjocka betongväggarna till trots, kunde jag höra Maggan gulla glatt med Maharajan. När jag tio minuter senare fortfarande inte kunde höra Niklas röst, slet jag ilsket åt mig mobiltelefonen och skickade iväg ett sms: Varför är det Maggan som roar barnet? Hon har ett jobb att sköta. Niklas svarade inte på mitt påstående utan frågade istället om Maharajan fått D-vitamin. När vi inkluderade vitamintillskott i morgonrutinen hände det ibland att Niklas glömde både tandborstning och vitaminer, så jag har för vana att påminna honom om det. Dagligen. Jag knappade frenetiskt på tangenterna ”Sluta upp med dina dumma frågor!”, men precis när jag skulle avfyra missilen insåg jag att jag faktiskt glömt både tandborstningen och vitaminerna. Jag är nya Niklas.

 

I den nya världsordningen är det jag som stiger upp med Maharajan på veckorna, och Niklas som ligger kvar i sängen. Han har däremot tagit över ansvaret för matlistorna. ”Margharet, vad äter vi idag?” Frågade jag försynt när jag hämtade en burk cola i köket. Hon svarade och jag bytte ut både lunchen och middagen. Veckomenyn kändes också helt fel. Pumpasoppa till lunch på torsdag? Nej, det åt vi förra veckan. Niklas meny var, mer eller mindre, en kopia av mina senaste menyer. Jag bad Niklas googla fram ett recept på pasta med oxfilé och gorgonzolasås. Vi hade nämligen vattenbuffalorester (inte den utrotningshotade varianten, såklart!) från nyårsafton kvar i kylen.

 

Niklas sms:ade när det var dags att komma hem och äta lunch. Jag såg verkligen fram emot att kramas lite med Maharajan, som precis vaknat från sin tupplur, men då dök städerskan upp och började dammsuga. Istället för att hänga med lilla mamma, ägnade Maharajan lunchrasten åt att jaga dammsugaren. Jag kanske borde sparka städerskan. När klockan var kvart i två deklarerade jag att det var dags att gå tillbaka till jobbet. Niklas påminde mig om att jag har en timmas lunch, precis som jag ofta påminner honom, och jag svarade, precis som han alltid gör, att det var mycket som hände på kontoret.

 

När arbetsdagen var slut klockan fem – ok, halv fem – bad jag Maggan visa mig receptet som Niklas skickat henne. Jag kastade en snabb blick på mobilskärmen och bytte ut receptet mot ett annat. Resten av kvällen spenderade jag med Maharajan, medan Niklas inte gjorde någonting alls. Vid middagsbordet konstaterade han att hans arbetsbelastning, märkligt nog, minskat avsevärt här hemma. Jag tog hand om morgonrutinen, gav Maharajan frukost, lunch och middag, lekte med honom på kvällen och gjorde honom i ordning för natten.

 

Hur i hela friden gick det här till?!

 

Här har ni lite bilder från helgens brunch, i brist på annat.

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.