En lite annorlunda nyårslista – Maharaja & lillasyster

Maharaja & lillasyster

En lite annorlunda nyårslista

Kära läsare,

 

Maharajabloggen har haft julledigt, men nu är jag tillbaka tröttare än någonsin, och med en tydlig målbild för det kommande året – att återta nattsömnen. Det är väl inte en omöjlig målsättning, året har trots allt tolv månader. Under ”ledigheten” har jag klurat på många inlägg, men inte fått ner orden på papper och nu nalkas det nyårsfirande. Istället för att summera året som gått, tänkte jag summera veckan, som ändå speglar året ganska väl.

 

Låt mig presentera *trumvirvel* Maharajabloggens nyårslista!

 

 

  1. En sömnig skilsmässa

 

 

Den 22:e december

 

”Vad önskar du dig i julklapp, älskling?”.

”Ingenting annat än att sova. Jag har inte sovit en hel natt på över ett år, och känner att jag sakta håller på att förlora förståndet.”

Niklas såg på mig med medlidsam blick.

”Du ska få sova, älskling. Jag lovar!”

 

Morgonen den 24:e december

 

Det var tidig morgon och Maharajan beslutade sig för att gå upp men solen. Han gned sig i ögonen och såg sig omkring. I vanlig ordning låg hans lata föräldrar fortfarande och sov. Mamma låg närmast och han beslutade sig för att försiktigt fråga om det inte var dags att stiga upp nu.

 

På julaftonsmorgonen vaknade jag av hårda slag mot huvudet. Maharajan rev, slet och gurglade glatt. Precis som alla andra nätter hade jag vaknat fler gånger än vad jag orkade räkna till, för att trösta den lilla pojken. Jag ville sova lite till. Bara lite, lite till. Lyckligtvis hade Niklas lovat mig sömn i julklapp, och om han bara kunde vakna så skulle jag få somna om.

”Älskling, snälla ta honom nu. Jag vill sova!”

Niklas var tydligen för trött för att komma ihåg sitt löfte, så han bollade tillbaka frågan till mig.

”Snälla. Kan inte du ta honom den här morgonen. Jag orkar inte. Måste verkligen få sova. Snälla, snälla, snälla.”

Ilsket slet jag åt mig barnet och rusade till badrummet. Jag satte mig på toalettstolen, började skrolla bland nyhetssidor och svor för mig själv att jag skulle lämna fanskapet. Kanske inte på självaste julafton, men snart. Jättesnart.

 

+

 

Kvällen den 24:e december

Under granen låg tre julklappar med mitt namn på. I den första julklappen låg en påkostad förpackning med en liten lapp med ett kärleksfullt meddelande. ”Petra tycker om!” tänkte jag glatt. I nästa paket låg ett lyxigt glasögonfodral, som förmodligen en gång hade legat i den tomma förpackningen. Jag öppnade förväntansfullt fodralet – han hade äntligen köpt solglasögonen som jag trånat efter i flera år – och hittade en ny lapp. Jag maskerade min besvikelse så gott jag kunde, vecklade upp lappen, och läste det handskrivna meddelandet: Du har förtjänat en singelvecka. I rättvisans namn stod ordet ”singel” överhuvudtaget inte med och ordet ”vecka” var utbytt mot ”weekend”, men det här är min tolkning av löftet. Jag ska alltså åka på ”singelvecka” till en valfri destination. Nu måste jag bara hitta en resekompanjon. Vi kanske kan skjuta lite på skilsmässan trots allt.

 

  1. Hushållskriget

 

 

Morgonen den 24:e december

 

När jag äntligen var klar med morgontoaletten, vandrade jag trött vidare till köket. Dagarna innan julafton hade vi inte haft någon hushållshjälp, och istället hade jag städat och plockat i flera dagar. När jag lämnade hemmet kvällen innan var köket skinande rent, och jag förväntade mig såklart att mötas av blanka bänkskivor den morgonen. Vad jag inte tagit i beaktande var att Niklas stannat hemma för att ta hand om Maharajan medan jag var ute och roade mig. Att Maharajan varit bråkig den kvällen borde kanske ha setts som en förmildrande omständighet, och det var faktiskt jag som föreslagit att Niklas skulle baka, men den som inte har sovit på ett år visar sällan nåd.

 

När jag äntligen var klar med städningen steg Niklas upp. Han tackade mig för att han hade fått sova – det var välbehövligt – och med det startade hushållskriget. En skilsmässa kändes helt plötsligt som en alldeles för lindrig utväg.

 

Den 25:e – 31:a december

 

Under småbarnsåren kan även den mest hopplösa romantikern förvandlas till en praktiker. För bara ett år sedan värderade jag kärleken i antalet stulna stunder av intimitet och förtrolighet. Och även om jag fortfarande värdesätter allt det där, finns det andra saker som är viktigare – som att slippa ägna julaftonsmorgonen åt städning till exempel.

 

Krig skördar visserligen offer – i det här fallet betalade vi med utebliven risgrynsgröt – men i spillrorna av kriget planterades ett litet frö av förändring. Niklas inledde juldagen med att dammsuga (på eget initiativ!) och medan jag betraktade mannen med dammsugaren tänkte jag att han nog aldrig sett bättre ut. När han sedan torkade bordet och tömde diskmaskinen, lade jag ner mina sista vapen. Kärleken värderas med andra ord nuförtiden i antalet utförda hushållssysslor.

 

Egentligen var listan tänkt att bli längre än två punkter, men det är faktiskt nyårsafton. Inte för att jag har någon aning om hur vi ska fira dagen. Här har ni lite blandade bilder från det gångna året i alla fall.

 

 

God jul och gott nytt år!

 

Puss och hej.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lotta

    Haha, ditt sätt att skriva på är ju bara helt underbart! Snälla säg till när din bok (som jag hoppas att du kommer att skriva) kommer ut, så kommer jag vara den första att be om ett signerat exemplar. Om du börjar skriva böcker, så kommer du bli nya Marian Keyes! 🙂

    1. maharajasmor

      Hej Lotta, läste faktiskt Marian Keyes när jag var yngre. Vilken komplimang! Om det blir en bok eller inte vet man aldrig, men skulle jag någon gång skriva en bok, och dessutom få den publicerad, så signerar jag glatt tills fingrarna blöder 😉