Maharaja & Jag

Kära läsare,   Maharajabloggen har haft julledigt, men nu är jag tillbaka tröttare än någonsin, och med en tydlig målbild för det kommande året – att återta nattsömnen. Det är väl inte en omöjlig målsättning, året har trots allt tolv månader. Under ”ledigheten” har jag klurat på många inlägg, men inte fått ner orden på…

Maharajan rusade mot tv-hörnan i sin gåstol och skrek triumferat. ”Lystring, lystring alla sladdar. Sladdslaktaren är här. Jag ska minsann slita ut er ur era gömmor och tugga sönder varenda en av er!”. Han stannade precis framför högen med sladdar och vände sig om. Hans finurliga blick talade sitt tydliga språk ”Vad ska du göra…

Maharajan har precis somnat, och jag tar fram mobilen som ligger under huvudkudden. Det är bäst att ligga kvar, i väntan på djupsömnen. Ett par knapptryck senare fylldes skärmen med min inkorg. Jag noterar att det inte var särskilt länge sedan min senaste inloggning. Bland reklamutskicken hittar jag ett nytt mail från en okänd avsändare,…

Söndag kväll   ”Nu har ni varit med i nästan en timma. Ska ni inte gå hem nu?”. Jag gav Niklas en hastig blick och rullade vagnen demonstrativt i hans riktning. Kvällen var hans och vi var i vägen. ”Ta pojken. Jag vill äta någonting innan vi går”. Jag blickade suktande mot de praktfulla matstånden,…

Det ekade i trapphuset när jag klampade in med vinterkängorna på. Jag har tydligen glömt hur man går med högklackade läderboots. Jag vankar, snarare än skrider, fram. Såhär svårt var det inte förut. Jag är uppklädd till tänderna – åtminstone känns det så tills jag tar av mig fuskpälsen som kramar om axlarna. Det är…

”Det är många saker som inte blir gjorda i det här hushållet nuförtiden!” ropade Niklas från frukostbordet. Jag undrade vad han egentligen menar och han pekar demonstrativt på den förbrukade hushållsrullen. Maggan var och handlade igår, men glömde visst att köpa hushållspapper, sa han syrligt. ”Vi gör så gott vi kan, älskling” sa jag urskuldande,…

Jag lyfte upp Maharajan i luften, med hans bakdel vänd mot mitt ansikte, och sniffade lite på den jeansprydda ändan. Det här är föräldragöra, tänkte jag tyst för mig själv. Om fem år är det över – en tröstande tanke som jag ofta återkommer till. En frän, lite stickande, lukt spred sig i mina näsgångar.…

Maharajan blängde surmulet på ambassadören och den andre. ”He is so well behaved – a diplomat in the making!” utbrast ambassadören förtjust. ”Framtida diplomat?” fnös Maharajan, och vände blicken mot det välfyllda, bubblande, glaset. Han böjde sig fram mot den intet ont anande ambassadören, nöp tag i glaskanten med fingerspetsarna och ryckte till. ”Ge mig!”…

Det är mitt i natten. Jag vaknar av en kraftig duns, glas som klirrar, och ett barn som vrålar i förskräckelse, eller av smärta – sömndrucken som jag är kan jag inte avgöra vilket. Jag kan emellertid urskilja riktningen och sträcker ut armarna mot nattduksbordet. Jag får tag i en liten fot, och i samma…

Med lätta steg smög jag in i barnrummet, som fortfarande ser ut som ett helt vanligt gästrum. Vi kallar det för Maharajans rum, men eftersom att Maharajan sällan vistas i rummet är namnet mer symboliskt. Jag lyfte lite på det mönstrade, gröna, täcket och konstaterade att Maharajan fortfarande andas. Han har sovit i tre timmar…