Maharaja & Jag

Jag tog långsamt av mig plagg för plagg. Värmen från kakelugnen hade spridit sig i den lilla fiskestugan, och i skenet av det levande ljuset började jag plocka ihop mina saker – handduk, schampo, balsam och rakhyvel. Den här stunden hade jag längtat efter länge. Nästan lite för länge.   Jag tog ett par skyndsamma…

Jag ryckte snabbt till mig mobilen, som låg på nattduksbordet. Med förväntansfulla fingrar knappade jag in ”Frank?” i kalendern. Jag vände mig mot Niklas, som låg bredvid, och gav honom med min allra kärleksfullaste blick: ”Nu kommer han snart, älskling”. ”Du har ju inte ens fått tillbaka din mens ännu…” försökte Niklas resonera, men han…

Om mitt liv vore en teaterföreställning, och jag skådespelerska, skulle jag helst medverka i en improvisationsteater. I fredag deltog jag i ett riktigt drama. Vi låtsades visserligen inte – åtminstone inte hela tiden – men hämningarna stannade hemma, precis som sönerna. Vi tog varandra i handen, kusinen och jag, och begav oss ut i natten.…

Jag vankar fram och tillbaka i den långa korridoren. En snabb blick på klockan säger att jag rullat vagnen i trekvart. Mamma ser medlidsamt på mig, men Maharajan är helt utan medlidande – varför skulle han känna medlidande med sin plågoande?! ”Jag vill sova, men du kan inte tvinga mig” ropar han högt för döva…

Huset är tyst och stilla. De äldre barnen är i skolan, och kvar är endast Sigge, Maharajans nya ögonsten. Hon är två månader yngre än den resliga Maharajan, men är redan mycket klokare än han – det kan man skymta i hennes allvarsamma blick. Maharajan, som har ett leende som smälter frusna glaciärer, har i…

Jag står på toaletten och lägger ett sista penseldrag på ögonsminkningen. Det här är vår femte bröllopsdag, och vi ska fira dagen med ett restaurangbesök i Hufvudstaden. Maharajan ska spendera kvällen med sin morbror, som han ännu inte förstått att han bör älska och avguda. Jag är glad att Maharajan får tid på tumanhand med…

Den här helgen är min. Det är den sista helgen innan vi åker hem på Diwali-lov. Enligt Niklas välplanerade resplan kommer jag alltså att ha ensamt föräldraansvar för Maharajan under större delar av vistelsen – och får därmed ställa dansskorna på hyllan. Varför jag fortfarande refererar till dansskor är förövrigt ett mysterium. De enda danssteg…