Världens tröttaste inlägg! – Maharaja & lillasyster

Maharaja & lillasyster

Världens tröttaste inlägg!

I natt har vi fått påhälsning av en liten terrorist. Han kan i själva verket vara världens yngsta terrorist. Han ser sig själv visserligen som en frihetskämpe, men det är han sannerligen inte. I samband med att jag har fått barn har mycket förändrats. En påtaglig förändring är en ökad aktivitet i det undermedvetna – för enkelhetens skull kan vi kalla det för intuition. Vid läggdags, igår kväll, var jag på väg att lägga mobilen i Maharajans ”bedside crib”. Den var tänkt att fungera som en nattlig oas för Maharajan, men eftersom pojken fortfarande lever i villfarelsen att han är ett med sin mor, har krubban förvandlats till ett fallskydd.

 

Igår talade intuitionen ovanligt högljutt och gav mig det goda rådet att ställa mobilen (långt ut!) på nattduksbordet, istället för i krubban där jag vanligtvis förvarar den. När intuitionen talar lyssnar jag givetvis. Den kvällen somnade jag sött, för jag hade ju gjort precis som intuitionen sagt. Intuitionen är emellertid inte bekant med små terrorister, rådet gällde nog väldens snällaste lilla Maharaja.

 

På natten inledde den lilla terroristen en flerfrontsattack på sina föräldrar. Dessvärre är det bara modern som slåss mot nattliga faror, pappa har viktigare saker för sig – som att sova. Pappan tycks inte prata med sitt undermedvetna. Attacken började runt tretiden med att den lilla terroristen försökte krypa över till nattduksbordet. Målet kan ha varit mobiltelefonen som låg mycket långt ut på kanten. Misstanken stärks av att jag hittade mobiltelefonen på golvet nästa morgon. Med hjärtat i halsgropen gav jag mig ut på räddningsuppdrag, och var framme i tid till att den lilla terroristens framdel redan låg på nattduksbordet. Efter att ha täppt igen hålet med en kudde somnade jag återigen, invaggad i vad som senare visade sig vara en falsk känsla av trygghet.

 

Nu kanske det är någon som tänker att jag får skylla mig själv som lyssnade på intuitionen. Till mitt (klena) försvar måste jag faktiskt säga att jag aldrig sa att intuitionen var riktig, bara att den var högljudd. En stund senare, vem vet vad klockan var, vaknade jag återigen av att den lilla terroristen kravlat sig ända ner till fotändan. ”Orka leva!” skrek han som sin sista hälsning, i samma stund som han gjorde sig redo att dyka ner i stengolvet.

 

Lyckligtvis lyckades jag grabba tag i min självmordsbenägna son, och dra honom tillbaka till tryggheten. Såhär höll vi sedan på resten av natten. Den lilla Maharajan har lärt sig att krypa. Kul! Verkligen jättekul. På morgonen var jag tröttare än en urvriden disktrasa och bad pojkens pappa att ta över. Det gjorde han glatt – en liten stund. När den lilla Maharajan återvände till sängen var han precis lika sur, och ovillig att sova, som när han lämnade sängen. Pappa tog som vanligt en långdusch. Efter att ha lyssnat till det rinnande vattnet i drygt trettio minuter, började jag undra om vi kommer härifrån levande. Idag älskar jag inga procent. Om Niklas går bort i närtid är det sannolikt inte av naturliga orsaker.

 

 

Idag kommer äntligen Maharajans säng i grannens container. Förhoppningsvis har vi åtminstone lite glädje av den, och när jag säger ”vi” menar jag egentligen ”jag”.

 

Inga pussar idag. Är för trött.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.