Are you sleeping, ma’am? – Maharaja & lillasyster

Maharaja & lillasyster

Are you sleeping, ma’am?

Sovrumsdörren slås upp och in stormar Maggan. ”Ma’am, are you sleeping, ma’am? Do you still have fever, ma’am?”. Jag sov visserligen sekunden innan, men nu blinkar jag yrvaket med ögonen. ”No fever Margharet” svarar jag sömndrucket. ”Should I make you breakfast?” undrar hon. Jag förklarar att jag gärna duschar innan frukosten, och passar på att konsultera febertermometern, som säger att jag fortfarande har stegring. När vattendropparna vandrar över min kropp, reflekterar jag över det faktum att mina anställda saknar gränser. Det händer att Maggan står utanför toalettdörren och undrar om jag är därinne, eller får för sig att bädda sängen när jag klär på mig. Någon av mina nära vänner kanske skulle skylla det hela på karma.

 

I min bekantskapskrets finns dem som har svårt att hantera tillvaron med hushållsanställda, eftersom att det kan inkräkta på det personliga utrymmet. De klagar på att deras anställda är gränslösa, och inte respekterar stängda dörrar. Har man inte mer än en ytterdörr hemma, så det är väl inte så konstigt att man har en annan uppfattning om vad som är privat. I den här tillvaron är det till min fördel att mitt personliga utrymme är rätt litet. Kanske har jag lättare att acceptera ”gränslöst beteende” eftersom att jag själv har en gränslös sida som ibland tittar fram.

 

Jag skulle givetvis kunna be Maggan hålla sig borta från sovrummet – tills det att jag självmant stigit upp – men då kanske jag sår ett frö av rädsla-för-att-störa. Jag tycker nämligen att det är rätt härligt när hon lunkar in och undrar om jag vill ha lite té och en smörgås när jag är sjuk, eller frågar om hon kan byta sängkläder. Maggan vet att jag avskyr att ligga länge i svettiga lakan när jag har feber.

 

När man alltid varit (kanske lite överdrivet?) självständig, kan det vara rätt skönt att känna sig riktigt omhändertagen. Att bli ompysslad är höjden på lyx. Det här är orsaken till att kvinnor genom tiderna varit fjättrade till hemmet – varför kampen om lika rättigheter är utdragen och smärtsam. Den som kan ägna sig åt självförverkligande genom arbete, och sedan kan landa i ett ombonat hem och någon som finns där bara för dig, vill sällan se en förändring. Så är det bara.

 

Det här är andra gången på bara en månad som jag är febrig. Fördelen med att vara gravid är att kroppen är mer motståndskraftig mot bakterier och annat snusk. Med Maharajan på utsidan är det som att min kropp drar till sig allt skit, trots att jag medvetet undviker smittsamma situationer. Det här är å andra sidan en bra tid att vara sjuk – farmor är ju på besök. Den lilla Maharajan har alltså två gullegummor som överöser honom med kärlek.

 

Trots det klarade jag inte av att tillbringa gårdagen i sängen. Efter Maharajans första tupplur kravlade jag mig till soffan, och mot slutet av dagen satt jag fastnaglad på golvet tillsammans med den lilla pojken. I ett försök att få huvudvärken att lätta satt jag med huvudet lutat mot golvet, i en typisk(?) yogaställning; men istället för att tömma huvudet på tankar, tänkte jag på vilken förbaskad idiot jag är. Jag borde ha lämnat över tyglarna till tanterna och pallrat mig till sängen. Det är det norrländska som ställer till det för mig som vanligt.

 

Tanterna hade istället tid att baka både bullar och bröd. Jag försökte ända in i det sista stoppa baket, men ingen lyssnar på ett feberspöke – och eftersom jag saknar karaktär åt jag en hel plåt med bullar. Det är ett visst mått av självinsikt som fick mig att försöka sätta ”p” för bakplanerna från första början. Det nya livet börjar nästa vecka!

 

Puss.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.