Världens bästa kokosbollar! – Maharaja & lillasyster

Maharaja & lillasyster

Världens bästa kokosbollar!

Jag sitter hopkurad i soffan och smaskar på en kokosboll. Det är min fjärde, femte, eller sjätte för dagen, men vem tusan räknar. När chokladsmaken fyller munnen är lyckan total. Det här kan vara den godaste kokosbollen jag någonsin ätit. Det är en lite finare variant, gjord på riktig choklad. Medan jag varsamt suger på fingertopparna för att få i mig de sista chokladbitarna, kommer Niklas in i vardagsrummet. ”Är det gott?” undrar han. Jag ler saligt till svar, hög på chokladruset. ”Varför skriver du inte om mina kokosbollar i bloggen?” fortsätter han. ”Den som läser din blogg tror att jag bara fräser hela tiden”.

 

Jag ler lite illmarigt, och jag frågar ”räcker det inte med att jag säger att det är gott?”. Det gör det uppenbarligen inte eftersom att han upprepade önskemålet (väldigt många gånger!) under dagen. Såklart jag skriver om dina underbara kokosbollar, älskling!

 

Lika mycket som jag älskar att äta Niklas kokosbollar, hatar jag att städa upp efter honom när han har bakat. Niklas är bakandets Picasso – köket är helt oigenkännligt efter hans bak-skapader. Dessvärre tycks Niklas tro att hans bakande omfattas av det gemensamma hushållsansvaret – han bakar, ”någon annan” städar. För att ni ska inse allvaret i situationen, kan jag avslöja att det råder en allmän rädsla för att låta Niklas röra baksleven. Det finns de som hellre bakar och städar, än städar efter honom. Så illa är det. Det här delade ansvaret gäller förövrigt inte när jag lagar mat. Då är det jag själv som ansvarar för städningen. Ni förstår problematiken.

 

Nu har jag tröttnat på att skrubba kaffesump från skåpdörrar, så i söndags konstaterade jag krasst att jag inte var så sugen på kokosbollar. Med en lätt förvirrad uppsyn undrade Niklas varför jag avböjde hans generösa erbjudande. ”Du älskar ju mina kokosbollar!”. ”Visst, men jag vill inte spendera dagen med att städa köket” svarade jag utan vidare krusiduller. Han lovade dyrt och heligt att jag minsann inte skulle behöva lyfta ett finger den här gången. Jag påpekade att han sa precis samma sak förra helgen. ”Jo, men nu menar jag verkligen det”.

 

Nu tänker ni säkert att det här inlägget slutar med att jag spenderar söndagen med att städa köket – men nej, det gör det inte för det gjorde jag inte. För första gången på de snart fem åren som vi varit gifta var köket, precis som utlovat, skinande rent. ”Jag sa ju att jag skulle röja köket!” deklarerade han med ett leende, som sträckte sig hela vägen till grannlandet Kina. ”Jaha, varför städar du inte alltid lika fint, då?”. ”Nu tycker jag inte att vi ska ha en tråkig ton, Petra!” sa han retsamt, samtidigt som han försökte pussa på mig.

 

Livet!

 

Jag har inga bilder på kokosbollarna så den här bollen får duga.

 

 

Puss.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.