Dags att byta gäng? – Maharaja & lillasyster

Maharaja & lillasyster

Dags att byta gäng?

Egentligen ska man inte skriva, när inspirationen vägrar infinna sig, men jag har ett perfekt läge mellan Teo-pussande och arbete, så jag ger det ett försök. Låt oss se om man kan skriva sig ur en kramp.

 

En kompis till mig frågade förra veckan om den lilla Maharajan har börjat ta höga toner. ”Jodå, han är duktig på att lufta lungorna” svarade jag, utan att riktigt förstå vad hon menade. Nu vet jag bättre, för vi är där. Efter att helt plötsligt tystnat i ett par veckor, kvittrar han som aldrig förr.

 

 

På tal om språkutveckling, insåg vi idag att det talas fem språk i vårt hushåll: svenska, finska, engelska, hindi och tamil. Om hans första ord är ”sona” skjuter jag mig själv. Sona betyder alltså guld på hindi – ett smeknamn i stil med ”älskling”, antar jag. Maggan slänger upp armarna och utbrister ”sona” flera gånger om dagen, varje dag. Det är dessvärre inte jag som är guldet, som ni kanske förstår.

 

Jag har tittat på för många dokumentärer på sistone, och har ångest över precis allt. Hur gärna jag än vill rädda hela världen, så inser jag mina begräsningar, och har därför bestämt mig för att börja lite småskaligt med en sjudagars matutmaning, som går ut på att laga och äta fjorton vegetariska rätter på en vecka. Maggan lagar, jag äter. Så ser arbetsfördelningen ut.

 

 

Igår hörde jag av mig till ”gänget” och undrade om det var dags för ”aw” idag. På sistone har samtliga medlemmar i gänget ignorerat mina inbjudningar till brädspelkvällar. Antingen så hatar de brädspel eller mig. Den här gången skrev jag för säkerhetsskull att jag byter gäng om ingen svarar. Jag fick det första svaret bara någon minut senare. Hot fungerar bevisligen. So sa-ad!

 

Gänget röstade unisont för en pizzakväll. Sent omsider insåg jag att min matutmaning står i vägen för mitt pizzaätandet. Vi har alltså handlar ingredienser till alla rätter, och jag lägger dagligen ut bilder på Wyildas Insta Stories. Det senare är det egentliga hindret. Jag undrade därför om vi kunde lägga till pasta till pizzakvällen. På vår meny härhemma stod nämligen tomat- och paprikapasta.

 

För att vara ett gäng som i vanliga fall ignorerar mina kontaktförsök, kom svaren återigen i rasande fart. Ingen ville ha min pasta. I-n-g-e-n! När jag konstaterade att jag istället skulle äta en tidig och en sen middag, sa en av vännerna att hon nu är ännu mer sugen på pizza. Jag förstärkte hennes position, med andra ord. Något av blocken kanske skulle testa den här taktiken: erbjuda ett samarbete, bara för att sedan dra tillbaka erbjudandet.

 

 

Det här inlägget skrev jag i fredags, men hade inte tid att uppdatera bloggen. Bättre sent än aldrig, eller hur?! Det vore dumt att slösa på orden.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.