Frihetskakan – Maharaja & lillasyster

Maharaja & lillasyster

Frihetskakan

Jag sitter i soffan, med Frida troget vid min sida och babymonitorn påslagen. Ur telefonhögtalaren ekar ett gammalt avsnitt av Alex & Sigges podcast. Min podfavorit. Världen utanför förändras. Det skymmer i Hufvudstaden. Jag tänker bäst på kvällarna. Åtminstone inbillar jag mig det. Nuförtiden är jag sällar vaken vid den här tiden. Jag är aldrig helt ensam när skymningen lagt sig.

 

I ensamheten möter jag mig själv. ”Hej främling!” vill jag skrika högt, men det går ju inte. Den lilla Maharajan sover tungt i rummet bredvid. De tunga andetagen till trots smyger jag till sovrummet med jämna mellanrum. Måste kontrollera att den lilla Maharajan fortfarande andas. Jag är ju trots allt ansvarig för hans liv. Vilken enormt ansvar jag helt frivilligt dragit på mig. Hur gick det här till? Jag har alltid värnat om friheten. Vad nu det betyder.

 

Jag har nog alltid definierat frihet som möjligheten att göra precis vad jag vill, när jag vill: frihet att. Frihet har varit att aldrig vara bunden till en plats, eller person. Jag har sett alla romantiska relationer som mer eller mindre tillfälliga, oavsett hur länge de varat. Det har givetvis skapat en hel del slitningar, eftersom att jag innerst inne trivs i tvåsamheten, mycket bättre än i ensamheten. När jag träffade Niklas visste jag ganska snabbt att vi var menade att vara, men jag kämpade länge emot. På något plan kanske jag fortfarande kämpar för min ”frihet” – även om jag inser att den kampen sedan länge är förlorad.

Frihet har varit att när som helst kunna ändra riktning och innehåll i tillvaron. Nu befinner jag mig halvvägs i livet och jag inser att jag har gjort val som är absoluta. Oåterkalleliga val. Min frihet är för evigt beskuren. Jag har en son, och ingenting kommer någonsin att ändra på det. Peppar, peppar. Nu måste jag bygga mitt liv kring det absoluta. Jag har äntligen slagit ner pålar.

 

Jag har fortfarande inget permanent ”hem”. Istället känns varenda plats jag vistas på som hemma. Den lånade lägenheten i Hufvudstadens utkant är mitt hem för sommaren. Radhuset i Delhi är också mitt hem, trots att vi lever på lånad tid. Aldrig hemma, alltid hemma. Hemma är nästan överallt. Det är frihet. Hoppas att en större Maharaja köper den premissen. Annars tvingas jag ge upp ytterligare en bit av frihetskakan.

 

Men vad är frihet, när man kontrar med kärlek. Det är precis som med allt annat i livet: när man har någonting i överflöd förmår man inte att uppskatta det. Jag kanske kan uppskatta min inbillade frihet mer nu när den är mer sällsynt. Det där lät klyschigt och kletigt, men jag vill ändå inte radera orden. Jag hoppas att det jag skriver är objektivt sant, men oavsett vilket är det här nu min sanning.

 

Jag har sålt en stor bit av frihetskakan, och är redo att byta fler bitar mot ännu mer kärlek. Jag är en del av kretsloppet. Jag har rätat mig i ledet.

 

Det var allt för ikväll.

 

Puss.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.