Djävulsfrun! – Maharaja & lillasyster

Maharaja & lillasyster

Djävulsfrun!

Klockan är halv nio och Teo-bollen vänder sig om i sängen och sträcker sig efter sin pappa. Han gurglar och krafsar, men pappan regerar inte. Han sover tungt efter kvällen på folkölskafét. Jag var uppe till ett på natten och plockade och vattnade för att hålla mig vaken så att jag kunde släppa in Niklas. Vi har nämligen bara en ynka nyckel till lägenheten.

Niklas vägrar vakna så jag rycker in. Jag ruskar om hans svettiga kropp – gungar kroppen ilsket fram och tillbaka – och Niklas vaknar till med ett ryck. ”Va?!” utbrister han sömnigt. ”Ska vi åka på långresa idag” undrar jag. ”Ja, vi åker mellan elva och tolv”. ”Jaha, vad bra. Du kör eller hur?”. ”Näe, vad menar du? Vi kom ju överens om att du ska köra!” kontrar Niklas. ”Det kommer jag inte ihåg att vi har sagt. Lillebror var ju på besök igår och jag drack vin.” ”Hur mycket vin?”. ”En flaska” svarar jag. ”Ensam?” frågar han klentroget. ”Jaa-a” säger jag med låg stämma. Niklas blick svartnar och han slänger sig ur sängen och rusar mot toaletten. I korridoren gastar han någonting om att jag förstört hela dagen. Kanske till och med hela veckan.

 

När en ursinnig Niklas återvänder till sovrummet, kvittrar jag fram ett glatt ”Skoja bara!”. Han stannar till vid ingången till sovrummet, ansiktsdragen mjuknar, och han frågar trevande ”Vad menar du med det?”. ”Det här är ju ett typiskt Niklasskämt. Jag trodde att du skulle vara stolt över mig”. Jag försöker mig på ett pillemariskt leende. Jag ljuger. Egentligen vill jag inte att han ska vara stolt över mig. Jag vill bara jävlas lite – försöker bevisa en poäng: ”fulskämten” är inte skämt. Det är bara ett sätt att driva en annan människa till vansinne. Fullständigt VANSINNE. Niklas skrattar till och rullar ner i sägen igen. ”Nu är jag stolt över dig”, säger han leende och försöker pussa mig.

 

Jaha. Hur var det nu talesättet gick: pärlor åt svinen, eller någonting åt det hållet.

 

Niklas och hundarna har gått till ”kolonilotten”. Jag smyger i vanlig ordning in till Teo-bollen med jämna mellanrum. Det slår mig att för länge sedan var det någon som värnade om min sömn. Någon som smög runt för att inte väcka mig, som kontrollerade min andning. Någon som tyckte att mitt välmående var viktigast i hela välden. Fint!

 

Nu ska jag köra långt. Jag drack inte en flaska vin igår.

 

Puss.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.