Teodor-Buttons! – Maharaja & lillasyster

Maharaja & lillasyster

Teodor-Buttons!

Klockan är lite. Niklas är ute med hundarna och vattnar ”kolonilotten”, Teo sover och jag sitter i bara linningen och skriver. Vilken frihet det är att inte ha anställda, inga trädgårdsmästare som springer runt på bakgården och inga kollegor till grannar. Här i hyreslägenheten i Hufvudstaden känner jag mig fri. Jag behöver varken klä av mig eller på mig om jag inte vill. Ingen ser mig, jag är helt anonym.

 

Igår var vi på BVC. Niklas gissar att den lilla Maharajan säkert vuxit minst fyra centimeter sen sist. Han ser ju så stor ut – växer så det knakar. Pappas stora pojke. Jag tror att det är viktigt för Niklas att Maharajan blir en stor och reslig man – på tal om den egna avbilden – även om han aldrig skulle erkänna det. Jag ser stoltheten lysa på kontrollerna när BVC-tanten förkunnar sin tillväxtdom – Teo är alltid en tillväxtvinnare. Alltid.

 

Inför BVC-besöket satte vi upp hemmasalongen. Den lilla Maharajan tvättades och skrubbades. Naglarna filades och håret kammades. Vi rensade öron och pillade skorv. Iklädd finkostymen begav vi oss iväg. Det är nästan sant, förutom att pojken inte äger en kostym (ännu!). Det är viktigt att BVC-tanten förstår att vi är goda och mycket ansvarsfulla föräldrar. Jag har minsann läst i Aftonbladet om de där vegan-föräldrarna som stod inför hot om att förlora sitt barn. Sjukt.

 

Väl på BVC klär jag raskt av Maharajan. Ivrigt påhejad av hans far. Snart får vi veta hur mycket han gått upp i vikt. Jag sliter av Teo blöjan och lägger honom på vågen. Sju kilo. Jag förstår ingenting. Han vägde ju sju kilo på förra kontrollen i Indien och det var två och en halv vecka sedan. Två och en halv! Jag börjar omedelbart leta efter möjliga förklaringar: han hade blöja på sig sist – hur mycket väger en blöja? – eller kan det vara så att min gräddmjölk inte är så gräddig längre. Han kanske får i sig lättmjölk, eller ingen mjölk alls. Niklas hänger genast på blöjförklaringen, och vi går vidare till mätstationen. Huvudsaken är att han har blivit längre.

 

BVC-tanten drar i Maharajans lemmar och konstaterar att han är 64cm lång. ”Vad menar du?!” Utropar jag med gäll röst. ”Påstår du att han har krympt två centimeter”. Med en förvirrad blick drar hon på honom lite till. ”Ok, 65cm”. Mitt barn har inte bara stannat i växten, utan han har krympt. Jag vågar knappt titta på Niklas. Nu kommer tjatet om mjölkersättning börja igen. De få gånger som Teo inte gått upp (väldigt)mycket får han alltid för sig att jag inte producerar tillräckligt mycket mjölk, och propsar på ersättning. Han vill bara väl, men det blir så fel. Fan också.

 

Den gladlynta BVC-tanten, som egentligen inte är en tant, förklarar att det sannolikt rör sig om ett mätfel. Jaha. Min son har alltså inte krympt, han är bara kort. När vi går tillbaka till bilen utbrister Niklas att vi måste börja fylla på med ersättning. Suck!

 

Nu måste jag klä på mig, snart kommer gästerna.

 

Puss.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.