Den lömska brudtärnan del II – Maharaja & lillasyster

Maharaja & lillasyster

Den lömska brudtärnan del II

På bröllopsdagen vaknade jag kl. 05:00 men värkande, knöliga bröst. Efter den känslosamma stunden med Sambo övergick jag till något minst lika känsloladdat, om än mindre behagligt – att tömma brösten. Där satt jag i gryningen och sotade för mina synder, en droppe i taget. Var fjärde till femte timma drog jag mig tillbaka för att pumpa. Hela helgen lång. Pumpa, pumpa! Jag fick många medlidande blickar från andra mammor som kom och gick, in och ut ur rummet. Jag ska sluta köpa mjölk. Den är till för kalvar, inte människor.

Jag försökte mig även på en naturligare variant, som jag blev tipsad om på fredagen. Jag ställde mig i duschen och masserade brösten. Det var inte alls lika sensuellt som det kanske låter. Jag fick inte riktigt kläm på det hela och det var dessutom svårt att avgöra hur mycket mjölk som runnit ut. Jag borde slipa på min teknik, för det här är sannolikt inte sista gången jag hamnar i ett skarpt läge.

 

Tillbaka till bröllopet. Jag förstår om ni börjar tröttna på mina brösthistorier.

 

Morgonen flöt på och Sambo var väldigt zen. Jag kunde konstatera att hon är som klippt och skuren för att anordna fest på slottet. Själv hade jag sannolikt sprungit runt som en stucken höna och oroat mig för detaljerna. Sambo oroade sig inte för någonting. Förutom kanske talet hon skulle hålla för Oskar i kyrkan. Jag lovade att läsa upp hennes tal i kyrkan om orden stockade sig i halsen och tårarna svämmade över. I hemlighet planerade jag en kupp.

Jag skulle givetvis läsa upp talet, men i en aningen modifierad form: det skulle bli mitt tal till Sambo. Där och då skulle hon förstå att vi är menade att vara. När hon läst första meningarna, förstod jag att loppet var kört. Jag skulle inte få hålla mitt tal. När det var Oscars tur började mina ögon istället att svämma över. Orden var så varma och kom direkt från hjärtat. Jag bestämde mig att ge dem ett par ostörda år tillsammans. Han är ingen dumbom, den där Oscar.

 

På middagen hade de placerat mig och Oscar på varsin sida av Sambo. Idioter! Det gav mig guldläge att smörja Sambokråset halva kvällen. Oscar kanske ändå är lite dummare än vad jag trodde. Där satt vi glada dårar och skålade i ett. Middagen var fantastisk: maten utsökt och stämningen på topp. Trots den påtagliga rivaliteten mellan huvudtärnan och den äkta mannen verkade Sambo njuta av varenda sekund. Nu när jag tänker efter så kändes det nästan som om det var mitt och Sambos bröllop. Det var förmodligen hennes tanke med bordsplaceringen. Att det skulle vara lite Sambo-bröllop över det hela, tänker jag. Hon känner nog egentligen, innerst inne, precis som jag.

Men sen kom valsen, och när jag såg Oscar gentlemannamässigt stötta upp en aningen förfriskad (men mycket, mycket lycklig!) Sambo, köpte han sig ett par ostörda år till. Han dansade runt med henne tills rummet nästan började snurra, och jag njöt av skådespelet. Han är ändå rätt ok den där Oscar. Jag gav mig ut på dansgolvet, helt ensam, med bilden av den lilla Maharajans dansande framför ögonen. Saknaden började bli övermäktig, vilken tur att festen nästan var över. Jag klarade det!

 

Frågan är bara vad tusan jag ska ägna mig åt de närmaste åren?! Nu när jag lovat att lämna Sambo och Oscar ifred. Jag får väl helt enkelt fokusera på den lilla Maharajan, och mitt egna äktenskap kanske.

 

Puss.

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.