Den lömska brudtärnan del I – Maharaja & lillasyster

Maharaja & lillasyster

Den lömska brudtärnan del I

…och så har Sambo fått sin Oscar. Det var väl ändå på tiden, skulle kanske somliga säga. Jag hör inte till den skaran. Sambo har planerat det här bröllopet i evigheter – hon började långt innan hon träffade Oscar. Hon väntade dessutom tålmodigt på frieriet i flera år. Jag vill minnas att hon snubblade över ringen ett år innan han samlade mod till sig och ställde den stora frågan. Så hon väntade, och väntade och väntade…

 

Det här är förövrigt en av de stunder då Sambos förträffliga karaktär lyser igenom. Jag hade blivit fullkomligt galen på allt väntande och tillslut tagit saken i egna händer. Sambo är definitivt den större människan. Jag älskar henne trots det. Uppenbarligen gör även Oscar det. Jag gillar Oscar med. På samma sätt som Trump gillar EU. Vi är fiender – men bara för att vi båda två är tävlingsinriktade. Vi slåss om Sambos gunst. Nu har vår tio år långa fejd äntligen kommit till sin ände, och Oscar står kvar som vinnare. Det är åtminstone vad jag låter honom tro. Man kan ju faktiskt skilja sig. Även om det i sambos fall är rätt osannolikt. Hon avgudar verkligen sin Oscar. Jag får helt enkelt jobba lite hårdare!

 

Under hela bröllopshelgen har jag varit den perfekta sambon, och jag hoppas att hon kommer ihåg det när äktenskapet börjar knaka i fogarna. Vad har hon nu hittat på tänker ni kanske. Vänta bara, så ska ni få höra.

 

Allt började i fredags – dan före dopparedan – när vi anlände till slottet för en sista natt med Singel-Sambo. Glada i hågen trallade vi ner till relaxen, bara för att bli tillsagda av han-den-där, med fläta och ”konstig dialekt”, att det inte var tillåtet att njuta av medtagna drycker. Han menade såklart champagneflaskan som Sambo ömt höll i sina armar.

 

Vill Sambo dricka bubbel i bubblet, så ska hon självfallet få göra det. Vi beställer in en flaska för svindlande 900kr. Det är alltså vad jag betalar för en champagnebrunch i Delhi. Till bubblet fick vi ett nedlortat bord. Eftersom att min Sambo förtjänar bättre, går jag och hämtar någonting att torka bordet med. Serveringspersonalen, eller rättare sagt personen, är som bortblåsta. Medan jag torkar fågellort undrar en av mina medtärnor vad det är för konstig dialekt som han med flätan har. Det är Norska, konstaterar jag. Festen har börjat!

Kvällen kommer och jag kryper ner bland lakanen, och vänder mig på sidan så att jag ser Sambo. Imorgon säger hon ja till Oscar. Hon börjar prata om livet, om relationer, för det är det man gör dagen innan sitt bröllop när man ligger i sängen med bästisen. Där i månljuset är jag odelat positiv till tanken på ett helt liv med Oscar. Jag ljuger mig blå. Sambo skulle givetvis ha det mycket bättre med mig. Jag hade kunnat ägna kvällen åt prickskytte, men lät bli. Glöm inte det när äktenskapet börjar knaka i fogarna!

 

Lögnen fortsätter kl. 5 på morgonen när jag lägger ett litet brev på Sambos huvudkudde. Hon surfar runt på Youtube och ignorerar mig. Jag placerar en spetsig kuvertkant vid hennes öra – nu måste hon ändå upptäcka brevet – men hon fortsätter att ignorera mig och mitt brev. Tillslut lägger jag brevet på hennes huvud, och äntligen upptäcker hon det. Generat vänder jag bort huvudet medan hon läser. Jag har nämligen skrivit två sidor om hur prefekt hon är, och någonting bra om Oskar också. Det sistnämnda är bara ljug. När jag tror att Sambo läst klart, tittar jag lite försiktigt åt hennes håll. Jag ser Sambo torka tårar ur ögonvrån, och mina egna ögon tåras.

Jag vet att Sambo skrivit brev till hela sin familj inför bröllopet, för sådan är hon. Tänker alltid på alla andra. Kom då ihåg att jag var mina ord som hon fick börja just den här dagen med. Ni ser, jag är den perfekta sambon för Sambo.

 

Men det här är bara början. Fortsättningen följer.

 

Puss.

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.