Maharaja & Jag – (A?!)typiskt mammaliv

Maharaja & Jag

Den goda matriarken

”Can I please bake a cake tomorrow?” jag tittade upp och mötte Maggans vädjande blick. Det var tidig morgon. Jag gnuggade mina sömndruckna ögon samtidigt som jag försökte dra mig till minnes vilken högtid det var som nalkades, men det stod helt stilla. Kanske var det gravidhjärnan som ställde till det. ”What’s the occasion?” “Willie. It’s Wilsons birthday. I want to bring him cake.” Den fylliga underläppen började vibrera illavarslande. Jag kände paniken skölja över mig. Nej, nej, nej, det här fick inte hända. Det här var hennes andra arbetsdag och den första hade gått bra. Bättre än väntat till och med trots att hon ignorerat mina protester och återvänt till jobbet redan efter två veckor. Jag hade försäkrat henne om att hon kunde vara borta längre. Att frånvaron inte skulle påverka hennes ställning i huset. Att jag inte skulle sparka henne, eller ens göra avdrag på lönen, men det hjälpte inte. Hemma grät hon bara hade hon förklarat. Det var därför hennes man insisterat på att hon skulle återvända till jobbet. Och hon höll med honom. Det var bättre att hon jobbade på som vanligt.

 

”Of course you can!” svarade jag kort och svalde orden av medömkan jag hade på tungan. Det var inte mitt medlidande hon behövde i den här stunden. Hon behövde vaska fram den där förbaskade hondjävulen som klarade av precis allt, till vilket pris som helst, och jag skulle göra mitt bästa för att hjälpa henne. Arbetsplatsen skulle representera det normala, det beständiga. Med all min kraft skulle jag mota bort det dåliga, inte släppa in det genom mina dörrar, för att ge henne andrum. I ett annat liv hade jag förmodligen omfamnat henne, kokat en kopp thé och frågat om hon ville prata om saken. I den här stunden, i köket där vi stod, ville jag inte höra ett ord till. Jag skulle inte tillåta henne att bryta samman andra dagen på jobbet. Det var precis det min långa tystnad signalerade, och mycket riktigt slutade underläppen darra lika snabbt som den börjat. Jag belönade henne med en klapp på axeln och gick sedan därifrån. Nästa morgon, medan jag var inlåst på mitt kontor, bakade hon en chokladkaka. Jag hittade grannens maid sittande i mitt kök med en tårtbit i handen, och med blanka ögon förklarade hon att de firade Wilsons födelsedag, och senare den dagen samlades alla hans vänner på kyrkogården för att minnas honom. Maggan berättade att hon bjudit dem alla på chokladtårta och jag gissar att hon lämnade den största biten på den gravsten som restes för tidigt.

 

När man lever och verkar i ett land där staten inte erbjuder den enskilde trygghet när livet omkullkastas är det viktigt att de sociala nätverken finns där och fångar upp den som haltar. Maggan har visserligen en hel by med sig, men när det gäller den ekonomiska tryggheten är det bara min familj som kan erbjuda hjälp. Det finns ingen annan att vända sig till. Det här är en ny, och fullständigt främmande, roll för två medelklassvenskar att axla och därför tackar jag mina föräldrar för alla ensamma eftermiddagar hemma efter skolan framför tv:n. De har inte varit förgäves! Inte nog med att min engelska är superb, jag har även samlat på mig ett gäng förebilder som har förberett mig för just den här stunden. Maggan borde skicka min mamma ett tack-kort.

 

”Mary needs to find work, otherwise she’ll never make it!” Maggans första arbetsvecka var nästan slut och jag slet av mig silkeshandskarna. Mr-Darcy-style. Vi hade gett Maggan ett litet lån som skulle täcka skolavgifter, den bortgångna sonens hyra och ökade löpande hushållsutgifter, men det var bara en tillfällig lösning. Det var vi nog alla plågsamt medvetna om. Mary ville inte flytta tillbaka till sin familj som bodde i en annan del av landet. Hon skulle inte lämna sitt barn efter sig. På den punkten hade hon (tack och lov!) varit väldigt tydlig. Maggans familj var nu hennes familj och hon skulle stanna med dem. Den meningen upprepade hon varenda gång något frågade. ”What is your plan? I can increase your salary if you move away from staff quarters and then Mary and Babu can live with you. They can only stay with you for one month, those are the rules, and I know you can’t afford paying rent for one separate apartment for Mary.” Vi hade ordnat tillstånd för Mary och Babu att stanna i Maggans tjänstebostad i en övergångsperiod på en månad, men mer tid än så skulle de inte få hur mycket vi än tjatade. “Yes, yes! She is going for an interview as a receptionist this afternoon.”

 

“How was Mary’s interview?” Maggan hade knappt hunnit hänga den mönstrade sjalen på stolkarmen innan jag överföll henne med mina frågor. Jag hade hoppats på ett stort leende till svar, men istället sjönk mungiporna. ”The hours are too long. She would be home around 8 pm and Babu is too young.” Jag förstod mer än väl att hon inte ville vara ifrån sitt barn dygnets alla vakna timmar, men kanske kunde det vara ett övergångsjobb. “How much is the salary?” Maggans näsrygg veckades. “Only 10 000, ma’am.” Jag skakade klentroget på huvudet. Vi betalade alltså mer än det dubbla för ett arbete som inte krävde utbildning, och arbetstiderna var bättre. Det bästa vore givetvis om Mary kunde hitta ett välbetalt kontorsjobb – hon är trots allt universitetsutbildad – men det var dags att överväga alternativen. Hade inte Niklas sagt kvällen innan att det kanske fanns en ledig tjänst hos en av nykomlingarna på compundet. ”Would Mary consider working as a maid?” Maggan tvekade ett par sekunder innan hon svarade ”but she has no experience, ma’am…” Om Scarlett O’Hara kunde lära sig att plocka bomull så kan Mary lära sig att städa och laga västerländsk mat. Jag ville dessutom minnas att Maggans någon gång nämnt att Mary älskar att titta på matlagningsprogram. Det är en början, och ibland är en bra början allt som behövs. Om Niklas bara kunde övertyga sin kollega att åtminstone ta in Mary på en provvecka så skulle jag fixa resten. ”Margharet, do you think Mary would like to intern here for two week?”

 

…to be continued!

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (0)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.