Maharaja & Jag – (A?!)typiskt mammaliv

Maharaja & Jag

Annons

Inte lika bra som Tilde

”Men du var ju ute igår. Jag har inte varit utanför dörren på två dagar. Nu får du ta barnen. Det blir en kamp om vem som får slippa på något vis, och där har vi aldrig hamnat. Det finns en generositet, så att man aldrig blir rädd för att bli lurad. Så vi är alltid generösa. Men gå du jag kan vara hemma, ingen fara!”

 

Där låg vi, sida vid sida, och stirrade upp i taket. Ingen sa ett ord. Det enda som hördes var Tilde de Paulas uppspelta röst. Den kröp under skinnet. Hon pratade om oss. Vi är de där missunnsamma jävlarna. Orden ”men du var ute igår…” har upprepats alldeles för många gånger innanför de här fyra väggarna. Jag tänker på det ofta, att det inte är såhär jag vill ha det. Jag önskar att det fanns en naturlig arbetsfördelning. Att allt bara flöt på, men det gör det sällan. Istället får jag frågan ”kan du natta honom efter badet?”, när det enda jag önskar är att han skulle se att jag inte orkar. Inte i kväll. Men det gör han inte. Inte den här kvällen i alla fall.

 

Tilde de Paula fortsatte berätta att hennes man serverar henne rykande färskt kaffe varje morgon. Hon får välja om hon vill ha den serverad i sängen, eller vid frukostbordet. ”Han är alltid så himla närvarande” upprepade hon gång på gång. Efter den femtioelfte gången stängde jag av podden. Jag klarade inte av mer. Det är så här avundsjuka känns, tänkte jag. För om det är någonting jag skulle önska mig mer av så är det just närvaro. Jag blir serverad smörgås och té när jag ber om det, så det kan jag inte klaga på.

 

På morgonen steg Niklas upp med Maharajan, och jag tog över en timme senare när jag vaknade. När klockan närmade sig nio, försökte jag överlämna barnet till Niklas, som låg kvar i sängen.

”Vänta tills Maggan kommer, så får hon ta honom och jag kan sova vidare. Så gjorde vi ju ibland när du var mammaledig.”

Jag är inte helt säker på om det var en fråga eller ett påstående, men med Tilde de Paulas ord färskt i minnet överreagerade jag (…kanske lite).

”Det är ju en helt jävla sjuk jämförelse. Jag sov inte på nätterna, det gör jag inte nu heller. Lägg dig tidigare förihelvete, om du nu är så trött.”

Typ så sa jag. Sen minns jag inte riktigt vad han hade att säga till sitt försvar, men jag levererade en rejäl smocka innan jag rusade till kontoret.

”Det här äktenskapet är skit.”

 

Jag hade kanske kunnat formulera mig lite bättre, men jag är bevisligen inte lika generös som Tilde de Paula. Senare hade vi ett mer civiliserat samtal om saken. Ett sådant som jag föreställer mig att ’generösa människor’ har.

”Älskling, vi måste sluta kasta pajer. Ingen mer millimeterrättvisa.”

Niklas undrade om vi inte redan bättrat oss. Han kanske har rätt.

 

Som grädde på moset har min bokklubb röstat fram Tilde de Paulas självbiografi till årets läslista. Jag röstade emot. Om jag hade vetat vilket dåligt inflytande hon har på mig så hade jag kämpat hårdare för Bildt. Jag vågar inte läsa boken, för innerst inne värderar jag mitt äktenskap. Det borde vara förbjudet att skryta om sitt förhållande offentligt. God damnit!

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (0)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons