Lyckliga Små

Jag sover typ aldrig på magen. Och de gångerna jag har känt för att ligga på magen var när jag var höggravid av både Skruttan och full med dajmstrutar. Men nu börjar det komma tillbaka. Inte högravid av dajmstrutar utan att jag vill sova på magen. Det har blivit liksom lite mjukare (skönare) att ligga…

  Barnen sover, ingen nattskräck på 3 timmar, min man sover, det är tyst, det är mörkt och jag är trött. Men här sitter jag och tvingar mig själv att titta på vampyrer, kärlek och slagsmål. Projektledarkursboken ligger bredvid mig oöppnad och inte alls lika intressant som New Moon filmen på tv. God natt!  

Det är inte bara jag som är trött. Just nu tror jag att vi är inne i en sovar period. Skruttan somnade när hon skar blodpuddingen, Flisan är dötrött på morgonen och jag somnade innan 21 igår trots valvaka och massa friskluft efter dagens motion en promenad hem från stan med halsont. Och även om jag…

…blogga på helgerna är jag usel på. Nu ligger jag här bredvid en icke trött Flisan och försöker tråka ut henne genom att mobilblogga ( lyckas så där, Flisan vill gärna titta och prata om bilden ), boka träningspass och planera nästa veckas schema. För imorgon ska både jag och min man köra igång. Och…

Vi är hemma igen. Tanken var att vi skulle ta det lugnt, vila upp oss och bara vara. Efter två timmar köende ringer N och vill ha spökfest, hemma hos oss. Så det lugna, sova tidigt och bara strutsa runt i bara pyjamas kunde jag glömma och började istället ladda upp partynerverna. Som aldrig tackar nej till något roligt. Jo, förresten jag fick tacka nej till Mini Cooper-spökfest inne på Stureplan eftersom jag hade räknat med…